framryckt, enligt den af general Wilson uppÅ gjorda operationsplanen, ända till berättelsens afgång, samt anmärker dervid; att framryckandet blifvit fördröjdt, icke blott genom det i början af fiendengjorda kraftfulla motståndet, utan äfven genom den vid stormning vanliga upplösningen af disciplinens band bland de -engelska trupperna. En korrespondent från Kalkutta meddelar följande detaljer om general Havelocks tåg till Lucknows undsättning: Uti mitt sista brei berättade jag, att general Havelock den 17 Sept. började öfvergången af Ganges vid J Cawnpore och den 19 inledde sina operationer. Sir James Qutram hade förut. förenat sig .med honomy ehuru högre i rang än den förstnämde, undanbad han sig dock af artighet öfverbefälet. och ville icke på ringaste sätt blanda sig i de anordningar general Havelock vidtagit, och detta general Outrams beslut att åt general Havelock öfverlemna hela äran af Lucknows undsättning gillades och lofordades högeligen af öfverbefälhafvaren uti en dagorder, utfärdad i Kalkutta den 28 September. Emellertid. tillkännagaf Outram sin afsigt att såsom frivillig medfölja kåren och; slöt sig i denna egenskap till det frivilliga kavalleriet. Kårens svåra artilleri och tross fördes den 20 öfver, Ganges, och den 21 beredde sig general Havelock att anfalla fienden; som stod förskansad något bortom sin förra position vid Unoa. Generalen hade inalles ungefär 2500 man af alla vapenslag, hvilka han fördelade i 3 brigader, nemligen 2 infanteribrigader under brigadgeneralerna Neills och Campbells befäl, samt en artilleribrigad under Vincent Eyres befäl. Anfallet skedde mot fiendens frönt, under det att man samtidigt sökte kringgå hans högra flank; fienden flydde snart i stor förvirring och lemnade 4 kanoner i sticket. Nederlaget fullbordades genom en lysande kavallerichoc af sir James Outram, hvarvid 150 fiender fiödhöggos. General Havelock lemnade icke ett ögonblicks rast åt sin kår, utan ryckte framåt för att förfölja fienden; han marscherade 20-engelska mil, efter det han slagit fienden; samt följande dagen ytterligare 14 mil, hvarvid fienden under flykten lemnade alla sina kanoner och sårade i sticket.: Den 25 stötte han ånyo: påfienden, som omkring 14,000 man stark förskansat sig på ett afstånd af ungefär 5engelska. mil från Luckhow. Positionen tycktes vara ointaglig, men: Havelock anföll den genast, och efter em förtviflad strid togs den af våra trupper under ropet: Tänken på Cawnpore! Vår förlust var stor; den uppgick till 400 man, deribland till allas saknad den tappre Neill. — De senaste direkta underrättelserna från Lucknow äro af den 26 September; men de indirekta underrättelserna öfver Cawnporn äro tyvärr icke: gynsamma. De innehålla, att all förbindelse med Lucknov är afskuren, att 30.000 man under: Nena Sahibs befäl stå under vapen i Oude, samt att Moun Singh, hvilken ända till sista ögonblicket hållit sig neutral, vid general Havelocks framryckande mot Lucknow förklarat sig emot oss. Att Lucknow kunnat undsättas, derför har man endast att tacka den ifver och:snabbhet, hvarmed general Havelock fullföljde sin första seger och begaghade hvarje fördel. Såsom bevis på den engelska soldatens okufliga mod kan jag anföra följande anekdot. Knapthade rebellerna erhållit underrättelse, att Havelock ånyo gick öfver Ganges, förr än de beslöto att företaga en häftig stormning för att besegra garnisonen i Lucknow. De detacherade lerföre en stark kår, för att göra Havelock motstånd vid Unoa; och angrepo med återstoden de våra i stadens fäste. De voro nära att lyckas, några af fienderna -hade. till och med redan inträngt inom förskansningarne, då engelsmännen plötsligen fingo en ingifvelse. På bomber var inget brist, men väl på mörsare; de våra togo således, utan att fråga efter faran och fast beslutna att segra eller dö, bomberna i händerna, antände dem JcK kastade med anlitande af hela sin styrka dem ned bland fienderna. Folk, som äro i stånd till dylikt; besegrar man icke så lätt. Så tänkte åtminstone fienden; förskräckt drog len sig tillbaka och förnyade åtminstone icke den dagen sitt anfall. Då Havelock anlände till förskansningarne, fann han, att två minor ölifvif gräfda under desamma och voro fullt i ordning att laddas. Änhu en dags dröjsmål, och garnisonens öde hade varit afgjordt. Rörande Lucknows slutliga undsättande har man ännu icke några officiella underrättelser. men af general Outrams depescher erfar man att den 22 Sept. kunde man i Havelocks läger tydligt höra skjutningen i Luckiow;kungig salut sköts då med 24-pundingar, för att underrätta den belägrade garnisoneh att Kjelpen. var nära. Den 25 på Morgonen kom Havelocks kår i sigte af! fästningen, ryckte fram långs utåt. staden och lyckades efter ett skarpt notstånd på aftonen slå sig igenom till resilenset; Den 26 Sept. anföllos rebellernas batterier med största raseri och blefvo eröfrade; Exkonungens af Oude söner sågo sig RA pt ga till flykten. Engelsmänlens .Torlust var betydlig. Den uppgick nemigen till 450 döda och sårade. PES James RN lärer blifvit lätt sårad. Moun Singh, Ju emsurgenternas anförare, ryckte fram mot engelsmännen med 15,000 -man, men tillbakaslogs och erhöll ett sår. Enligt en depeseh rån öfverste Wilson, daterad Cawnpore den I Sa even Nena sahib blifvit sårad den 27 Dept. geringen har uti en på flera språk örfattad proklamation utsatt ett Prisaf 50,000 eupier på denne rebellchefs hufvud; hans brorson sitter fängslad i Tannah. Enligt de senaste underrättelserna från Sansor af den 30 Sept. hade 700 personer, der-k bland 500 qvinnor ochbarny redan i tre mårader be unnit Sig inneslutne i fästet derstäles; 7 fullvusna personer och 12 barn hade Aidit. En kolonn Madrastrupper hade redan I Juli brutit upp från Dschubbulpur, fö Sangor. en ödgats vä