Aftonbladet – 21 november 1857, sida 3

att, då hr Åhngrens motion sönderfaller i tvenne delar, hvaraf den. ena tillhör ekonomiutskottet och den andra bevillningsutskottet, vore det svårt att bifalla remiss, hvilket talaren så mycket mera. mås motsätta sig, som han ansåg de medel, som de voro anvisade för det ondas afhjelpande, voro icke icke allenast gagnlösa, utan äfven lagstridiga. Sedan v. falmarnen åter erhållit ordet, yttrade hän i afseende å den närvarande svåra penningekrisen och det af en talare begagnade uttrycket, avi Svergo vore ett fattigt land, att, om man tager vankens tillgångar i silfver i betraktande och dere er bedömer landets ställning, I man finna avi Sverge -är vida rikare än många andra länder, s Säom Preussen, Frankrike, Eugland och Nordamerika. 3 erge hade icke ännu återfått vexlar till sådant velopp, som. andra länder, t. ex. Frankrike, der en enda stad återfått dylika till ett belopp af 40 mill. rancs. Talaren, som i går hyste ganska stora farhågor i afseende å den svåra penningekrisen, hy det säkra hopp, att icke allenast densamma i dag i London skall upphjelpas, utan ock att denna kris skall gå öfver utan några vidsträcktare olyckor för värt land, ja till och med, utan att ett enda hanlelshus skall falla. Att söka hjelp af staten är orimigt, ty banken är icke-så-stäld, att man derifrån xan erhålla något tillräckligt för handelsintresset, cy de summor, som derifrån kunna erhållas, äro alldeles för små, att hjelpa i så brydsamma omstänligheter, : Sedan hrr Hesselgren, Bodell, Boman och Ekelund, ander yttrande, att de från utlandet på första öppe: vatten troligen inströmmande utländska varorn skulle verka menligt på näringarne, yrkat att motic ien måtte till vederbörligt utskott remitteras, erhöl! w Lallerstedt ordet och anförde, det han visserligen imsett åtgärder borde från det allmännas sida vidgas, för upphjelpande af finauskrisen, men som han nsåg den nu väckta motionen icke härutinnan med öra någon nytta, såg han sig tvungen att förena si med dem, som protesterade emot remiss. Hvad besräffar den beskyllning, som blifvit framkastad moi :mportörernes spekulationsraseri, ansåg han densam2a, ehuru sjelf icke importör, helt och hållet obefo sad. Man må allenast besinna Sverges förmånliga läge till Ryssland och man skall finna orsaken till införandet af en mängd varor, som, i händelse af sista krigets fortsättande, icke skulle stannati Svergr, utan öfver ri nsen införts i Ryssland, såsom ock under kriget skedde, och derigenom i landet inbragt mycket penningar. Stadgandet uti bränvinslagstitningen, att bränningstiden icke skall få fortfara mca än tvenne månader, orsakade äfven, att tillversarne måste från utlandet införskrifva mjöl, för att m möjligt tillgodogöra sig den korta tiden.. Hä genom ginge penningar ur landet. I öfrigt instämle talaren med hr Schwan i afseende å det bättre tillstånd, än andra länder, hvaruti Sverge befinier sig, och har ock detta varit orsaken, hvarföre här kunnat byggas jernvägar, hvartill mede) alenast tagits ur landet, utan någon skuldsättning. Dennärvarande krisen är således en följd af yttre bolitiska förhållanden samt af vår egen lagstiftning, :y om banken hade kunnat fullgöra sin skyldighet, som andra länders banker, skulle Sverge icke haft så svåra känningar af. krisen. Slutligen förmälde talaren, det han trodde sig böra erinra härom, på det nan lugnt måtte bedöma den närvarande ställnin3en, samt hyste i öfrigt det hopp, att ställningen efer denna -kris, som snart torde vara öfverstånden, kall blifva lika bra som förut. Sedan hr talmannen, efter det motionären förklavat sig vilja vidhålla allenast senare alternativet af motionen, till honom hemstält, huruvida det icke i så fall vore bäst omskrifva det hela, och denne derill förklarat sig villig, blef icke någon proposition i imnet framstäld. Derefter förekom hr Wallenbergs motion om anvisande af ett kreditiv på riksbanken af 2 millioner rdr att af statskontoret begagnas för att derigenom undgå att hålla en stor kassa. Hr Lallerstedt undertödde motionen, såsom åsyftande samma mål; som calaren i en förut afgifven motion afsett. Hr Björel insåg den nu afgifna motionen ej vara alldeles lika med hr ballerstedts, då i den ena afses att få statsnedlen fruktbara för allmänna rörelsen, och i den ndra afses att statskontoret skulle kunna få utöfver illgångar på kreditivet lyfta medel. Tal. ansåg det arligt att låta regeringen disponera öfver medel, som ej vore anvisade för vissa ändamål, ehuru talaren erkände att regeringen under de senäre, särdeies de tre sista åren, icke öfverskridit ständernas föveskrifter eller anticiperat på blifvande inkomster. Deremot hade regeringen af under händer hafvande medel anordnat till, t. ex. mathållningen åt garnisonen aågra hundra tvsenriksdaler, hvilket talaren sökt beifra, men e: lyckats, då man ansett summan vara ör ringa. Sålunda skulle regeringen kunna genom wnvändandet af kreditivet skuldsätta riket, hvadan, om ett sådant kreditiv skulle behöfvas, talaren ansåg let böra tagas genom riksgäldskontoret, hvilket står unler ständernas omedelbara st relse. Tal. hade förut -edogjort för sina äsigter i detta fall, och upprepade im, att genom ett förnuftigt ordnande af bankens örvaltniug och statsmedlens insättaude i densamma kulle allmänna rörelsen bäst blifva underlättad. Deretter redogjorde talaren iör denna frågas behandling en komite inom statsutskottet, och upplyste att dess betänkande snarligen inkommer till ständerna, samt hemstälde att motionen kunde hvila till dess. Deremot skulle talaren vilja understödja en LE lan till. bankoutskottet att tillse, huruvida ej fullmäktige i banken skulle kunna inom en viss begränsning öka sedelemissionen, Hr Zydin lät uppläsa den i sista revisionsberättelsen af revisorerna uttryckta åsigt i detta ämne. Hr Bodell ansåg det åsyftade målet kunna uppnås helt enkelt derigenom att statskontoret hade uppoch afskrifningsräkning i banken. Genom att tillåta statssontoret att utöfver egande medel disponera kreditizet skulle en värre strypning, eller just motsatsen af let åsyftade, åstadkommas. Talaren delade hr Björcks :arhågor. Hr Gråa ansåg det likaledes högst vådligt att samnanblanda statens och bankens affärer, och erinrade om, huru erfarenheten lärde att undvika detsamma inda sedan realisationen, hvilken föranleddes af just en sådan sammanblandning. Talaren ansåg den föreslagna summan vara mindre betydande, men sjelfva nledandet på denna oriktiga bana vara vädligast: Derjemte faun han besynnerligt att den, som hade öfverskott, skulle få mera, Hr Danielsson hade ej kunnat begripa motionen. Frågan i sin enkelhet vore, om de besparade och i banken deponerade medel skulle kunna utlånas. Då börde detta ske genom banken. Talaren hade ej heller kunnat begripa, om detta kreditiv skulle utsifvas utöfver den bestämda sedelstocken eller deri nräknas: Skall i sedelstocken detta kreditiv inräkas, så vore ingen fördel vunnen, Deremot kunde alaren ej dela farhågorna för kreditivets lemnande, uldenstund statskontoret skall aflemna sina öfverkott till riksgäldskontoret. År Sahinn fönn danna fåne ML Amen mn på al rlde