Aftonbladet – 21 november 1857, sida 3

mr oo SO SA a enn j Bekantschaften, t. ex. någon till utseende: ung fru, som dock har åtta barn, och som ge nast hör att du är svensk, eftersom hon iDresden ofta nog varit tillsammans med svenskar Från första ögonblicket känner hon sig hel: bekant och berättar dig, att hon uti en mycke hög svensk prelat funnit en så tillgifven: vär och gynnare, att det varit fråga om det ho: skulle blifva hans adoptivdotter.. Hon upp räknade-en mängd svenskar, som hon åtskilliga gånger träffat i Dresden, och känner förunderligen väl till deras husliga förhållanden En utmärkt svensk -litteratörs nyligen inträf fade plötsiga bortgång kände hon redan oci beklagade förlusten lika varmt, som om hor varit svensk till kropp och själ. Hon reste nu från Berlin, der hon sedan flera år tillbaka är gilt, till Dresden föratt följande morgon Ööfverraska sin ålderstigna moder på hennes födelsedag. Hon färdades alldeles ensam, utan manligt skydd, bland resande af tredje klassen, som vanligen utgöras af en temligen olikartad blandning, och hon var dock säker att af ingen blifva ofredad: eller opassande bemött, endast i all Gemiithlichkeit tillspråkad af närmaste grannar vagnen. hvilka utan undantag fingo vänliga svar igen. . Mig förekom denna fru såsom ett förkroppsligadt uttryck af den sinnesstämning, som möter en svensk vid ankomsten till Dresden. Det är icke lätt att säga hvarföre, men faktum är, att en svensk vanligen finner sig oändligen, väl i Sachsen och dess hufvudstad:synnerhet, Han känner sig liksom hemmastadd och tycker att ey mängd saker och förhållanden påminna om Stockholm. — Öfverallt blir han emottagen med en hjertlighet och ärlighet i handel och vandel, som bjert sticz ker af mot bemötandet i Berlin. Ofta uttalss varma sympatier för Sverge, då snarare mot-:; satsen eger rum i Preussen. Besöker man ett salutorg i Dresden tidigt om morgonen, blir man förvånad öfver likheten i drag och klädelrägt mellan sachsiska och svenska allmogen, ärdeles qvinnorna. Den sachsiska qvinnan har lock, till följd af sin vana att bära bördor i I