Aftonbladet – 21 november 1857, sida 2

imman var slut, och man kunde öfverskåda lagfältet; de döda voro följande: Artizans-, 3roadway-, Bulls-head-, Butchersoch Drovers bank m. fl;, tillsammans 18 banker. Samtliga bankpresidenter och kassörer hade n sammankomst för att öfverlägga om hvad som på onsdågen vore att göra. Enligt en r0ggrann beräkning af de gjorda betalninarne, hade samtliga bankerna af de HY, millioner i guld. som de ännu förliden lördag aft i sin ego, endast 3.500,000 dollars i benåll; frågan var nu: Kunde de med denna summa uthärda en ny stormlöpning af sina reditorer? Några få banker trodde det, men len största delen icke, och det beslöts derföre enstämmigt att inställa betalningar i klingande mynt och skicka en deputation till guvernöen King för att förmå denne att legalisera leras betalnings inställning. Onsdagen var det helt lugnt. Slaget, bealningsinställningen, hade skett och kunde cke ändras; äfven kom underrättelse att Boston följt Newyorks exempel; det var således öfverallt samma förhållande: blott papper och ntet guld. Man lugnade sig äfven förnämliast derföre, att bankerna lofvade attfortsätta sin verksamhet som förut, endast med den skilnaden, att de ej skulle betala i guld. Emellertid har äfven Sedan dess marknaden innu ej förbättrats. Fredagen och söndagen voro mycket svåra. Många stoppningar berättades; så t. ex. bankirfirman E. Corning komp.. hvilken lånat 300.600 dollars åt stalen Brookiyn och i Londow hade en forIran på 130.000 dollars, men i anseende till de dåliga tiderna ej kunde förfoga öfver nåsondera summan; — Illinois-eentraljernvägen. som i anseende till sina Londonvexlars osäljbirhet ej kunde honorera sina. förbindelser; Erie-jernvägen. i anseende till brist på kuranta penningar och förtroende till sin betalningsfirmåga; Michigan-centralbanan, i anseende t!l omöjligheten att utan förluster erhålla penningar från vestern; Seymour komp.. en rik pappersfirma, i anseende till förluster i allmänhet, samt dessutom manufakturfirmor af alla grader. Efter dessa stoppningar trodde ingen mer på någon annans förmåga att betala; det var till och med brist på personer, ät hvilka man kunde gifva en fullmakt: man visste ej om :cke äfven de skulle fallera; åt hvem skull: man gifva företrädet? Det var ett fullkomligt virrvarr i vår affärsverld. För några veckor sedan försökte några stora manufakturfirmor, genom tillkännagifvande i de större dagliga tidningarne att de till goda, bättre och bästa priser skulle sälja mot kontant betalning, att blifva af med en del at sina varor och i stället erhålla guld, hvarat de voro i särdeles stort behof. Det var hus. som man eljest aldrig fann i tidningarne, gamla solida hus. Men den anlitade utvägen tycktes ej hjelpa, ty några af dessa hus hafva nyligen tillkännagifvit att de under denna vecka skola i sina magasiner sälja sina varor i detalj, till och med under fabrikspriset, eller låta dem gå under auktionsklubban till hvarje ris. Den härvarande köpmannen är nu tvungen till allt, då från vestern och södern.inga pengar insändas till betalning af gamla skulder, i det köpmännen i många städer i vestern enhälligt beslutat att i anseende till de höga premierna på östliga vexlar ej betala före våren; hvarje utsigt om penningremisser blir derföre mörkare, och skall han vidare kunna hålla sig uppe och betala fabrikanten i Europa, så måste han till hvarje pris förvandla sitt lager till penningar för att skaffa sig det nödvändiga klingande myntet.