Aftonbladet – 21 november 1857, sida 2

En Newyorktidning af den 17 Okt. skildrår-på följande sätt den oerhörda oreda, som uppstått af den-i Amerika uppkomna penningoch handelskrisen: SVår kris tyckes ändtligen hafva nått sin höjdpunkt, ty ett högre stadium än alla härvarande stadsbankers betalningsinställning kan svårligen finnas. Emellertid vilja vi för vårs läsare göra en noggrann framställning af ställningen: Sistlidne fredag gaf sig en något oroligarc stämning tillkänna, än under de föregående dagarne; tidningskolportörernas oaflåtliga rop: I0Q or 15 ör 20 more banks brokenn (ytterligare 10—13—20 bankfallissementer) hadc slutligen lyckats göra ett elakt intryck såväl på de ängsliga som på de lugna; man ansåg stadsbankerna lika lätt kunna gå öfver ända som provineialbankerna. Likasom för att känna sig före vände man sig till Parkbanken, och alla. som innehade några af dess sedlar, skyndade dit för att utvexla dem mot guld; men banken hade tre gånger så mycket guld som utelöpande sedlar; den fallerade icke — och oron lade sig, då banken lät anslå ett tillkännagifvande, att den skulle hållas öppen till kl. 5, i stället för kl. 3, föratt inlösa sina sedlar. Det blef lugnare i Newyork; men olyckligtvis blef det samma afton bekant, att Bowerybanken instält sina betalningar; den förra oron återkom och förökades ytterligare på söndagsaftonen genom East-River-Banks fallissement.. Nu var det ej längre endast innehafvarne af sedlar, som grepos af oron. utan äfven alla de, som hade deponerat perningar i de särskilta bankerna. Man började på måndagen uttaga depositionerna i guld-. mynt ur en mängd banker. Den dagen höllo dessa sig uppe, och några af dem hoppades kunna afvärja stormlöpningen genom tillkännagifvandet, att. de skulle hållas öppna i och för utbetalningar till kl. 6 på aftonen, samt att de följande dagen skulle öppnas kl. 8 på morgonen; men detta konstgrcpp var redan utnött och för groft samt gjorde derföre icke något intryck. Med -bäfvan och oro afbidade man tisdagen; bankerna visade sig modiga och öppnade sina portar, men allmänheten hyste ickt längre något förtroende till deras soliditet och ville icke åtnöja sig med annat än guld. En mängd banker voro således nödgade att inställa sina betalningar, somliga efter 15, andra efter 30, 40 eller 60 minuters förlopp. Så snart detta blef bekant; hyilket gick med blistens snabbhet, var allt förtroende för alla banker, vare sig stora eller -små, starka eller svaga, försvunnet; hvar öck en; som hade något, om än aldrig så litet, innestående i någon bank, skyndade dit och uttog det i uld, såvidt det var möjligt. Det var en oro, ett jäktande. hit och dit, ett grufvande, en villrådighet om hyad man skulle göra eller icke göra, värre än någonsin; ett menniskohvimmel på Broadway, Wallstreet och andra gator, som lifligt erinrade om revolutionsdagarne i Paris, Wien o. s. v.; det fattades blott militär och skott. Äfven de äldste och mest konservativa banker bestormades, och klockan half tre, då Bank of Newyorkp instälde sina betalningar, hade oron och bestörtningen uppnått sin högsta höjd. Ändtligen slog klockan 3, bank