Aftonbladet – 21 november 1857, sida 2

An efter egen erfarenhet försäkra dig, att de flesta dina farhågor härutinnan varit öfverflödiga. Åtminstone voro vi lyckliga nog att finna det så under resan mellan Hamburg och Berlin. Den 19 Okt. klockan half: elfva på afton lemnade vi med ett snäll-tåg det förra stället. och klockan half sex på morgonen låg Berlin framför oss i det allra vackraste morgenskimning, såsom en känslofull tysk musikdirektör en gång kallade en vacker vårmorgons-gryning hemma i Sverge. Sedan några pladdrande hamburgare, hvilka tagit plats i samma vagn som vi, omsider lagt band på sina tungor, somnade vi ganska godt och visste om intet förr än vi kommo till Warnow, der en Zollvereins-Beamte fick synnerlig lust att göra närmare bekantskap med min resväska och nödvändigt ville taga noggrann kännedom om innehållet uti en liten skrifportfölj — mannen tyckte förmodligen att pjesen var behändigt inrättad — hvarefter, då alles war rechty, vi ostördt fingo fortsätta vår väg och vår sömn, glömske af matsäck och allting annat, tills, som sagdt är, Berlin låg halfslumrande framför oss just som dagen började gry. Snart hade vi våra saker och oss sjelfva på en droska (med en dylik firdas man i Berlin beg:ämt och billigt) och styrde kosan till Töpfers hotell vid Louisenstrasse. I den tidiga morgontimman voro Berlins gator ännu föga lifvade, Man såg blott en och annan landtbo, som förde in till staden sina grönsaker eller sina mjölkkärl, vanligen lastade på små lätta vagnar, hvilka dragas af säljaren eiler säljarinnan sjelf i sälskap med en hund af kraftig ras, Stundom drogs hela lasset ensamt af en eller ett par hundar, — ett sätt att göra dessa trotjenare: nyttiga, som till en början stöter en nordbos. känslor för dessa djur, men otvivelaktigt är mycket ekonomiskt och praktiskt och fall komligt i t sk anda. Det är nemligen rät märkvärdigt att iakttaga huru väl man i Tyskt land begagnar till sin nytta allt möjligt. Det är intressant att se, hvar man far fram, huru hvarenda jordbit är odlad och använd på ett