Aftonbladet – 21 november 1857, sida 1

hållanden de skilda meningarne — om upp häfvande af allstängselskyldighet såsom regel, eller bibebållandet af nuvarande orimliga förhållande, att jordegaren skall vara pligtig att sjelf medelst säingeclskyddasina egorfrån ohägn — blifvit sammanjemkade och den så mycket omtvistade frågan blifvit löst i det af K. M:t framlagda förslag till förordning.i ämnet, hvilket jemväl nu rätteligen blifvit betraktadt såsom föremål för-en konungs och ständers gemensamma lagstiftningsåtgärd, enligt 87 Sregeringsformen, i stället för att frågan hitintills ansetts tillhöra-den allfnänna hushållningen, och således bero ensamt af Tegerngens myndighet. Det är .fördenskull med fägnad vi erfara, att det sammansatta utskottet, utan reservation af-. mer. än -tvenne ledamöter: af bondeståndet, tillstyrkt bifall å regeringens proposition. — : ; Detta lagförslag: uppställer hufvudsakligen nne.nya grundsätser, den första; att hvarje egare af-bemdjur skall vara pligtig att medelst hö ignad eller. vallning eller på annat sätt taga an vård om sina kreatur, att de icke olofligen inkomma på annans egor; och den andra; att, derfråga mellan skildajofdegare står -om -hägnads upprättande. till ömsesidigt Skydd mot::kreatur, hvardera sidan skall i allmänhet till hälften i;hägnaden ideltaga.. i Vid: sådant :förhållande har; stängselvitsordet blifvit-bibehållet-med följande undantag: 1, oFör den; somomediåkerj äng eller plantering möter skog; utmarkseller beteshage. --2. nysom med i egör: möter, kronopark eller ahnan skog eller marky som :under -kronäns ke icke:itillöyttjande åt enskilt person eller viss menighet blifvit upplåten. 3. Egare af utjord eller urfjäll, der ej dylik jord möter eller antian jord; som möter, förät tagit i:stängsel del; och 4:innehafvareaf lägenhet; somunder : annan fast egendom lyder emot egaren till samma egendom, der-ej sådant deltagande förut-egt rum eller aftaladt-fimnesi: ot 4 i Slutligen innefattar förslaget dels anvisning tillsde jordegare, som vilja : öfverenskomma omshägnads sborttagande;att derom träffa förening på högst 10-år i sender, dels förhöjda ansvarsbestämmelser för allsuppsåtlig eller genom försummad: vård förorsakad ofred af kreatur å annans egor, delsslutligen åtskilliga föreskrifter i ändamål att lätta utvägarne för dem, somrilidit skadaj-att! derför bekomma ersättning. I Sedan det sammansatta utskottet lenynat en intressant:-redogörelse ! för stängselfrågans utveckling inom-lagstiftningen här i; fandet från äldre :stillsnyare-tider,: yttrar utskottet att det deraf visarcsig, att under en föga framskriden odling; då kreaturen, under en stor del af året underHöllos, genom bete å skogar och ödemarker, följden blef. att ett sådant bete skulle. demnas imöjligaste måtto: öppet för kreatursegare och. att lagstiftningen följaktligen skulle ; syfta derhän, att den, som ville skydda sin jord mot-betesfribeten, måste göra det genom jordens afstängnihg; men i samma mån som odlingen. fortgår, som åkerbruket intager sitt .rätta rum af hufvudnäring, och som en: i förening dermed7ordnad ladugårdsskötsel använder. andra. medel till kreaturens underhåll än deras lössläppande å vidsträckta betesmarker, .1 samma mån måste ock anspråken på .obehindradt bete för kreaturen vika för åkerbrukarens anspråk på fred å sina egor utan,stängsel, och lagstiftningen måste således taga en annan riktning genom att ålägga kreatursegargen att taga vård om sina kreatur eller ansvara för den skada de å andras egor göra. Sådan har landtbrukets gång varit i andra länder, och sådan har den redan börjat visa sig i Sverges bördigaste landsort, Skåne, der, utan lagstiftningens mellankomst, stängsel i de mest odlade trakterna allt mer och mer försvunnit. De tre riksståndens beslut vid förra riksdagen stodo också hufvådsakligast i öfverensstämmelse härmed. Det häftiga motstånd, som denna mening rönt inom bondeståndet och de:flesta läns chuskållningssällskaper; har likväl ådägalagt svårigheten att, genom tillämphing af den:ifrågavarande grundsatsen-i-dess utsträckning, lösa: frågan, hyarföre utskottet ansett regeringen i gin:proposition hafva. funnit -en särdeles lycklig: utig, att på ett ändamålsenligt sätt förena de i ämnet olika uttalade meningarne. Beträffande den grund, eller dens. k. hälftenprincipen, hvarefter stängselskyldigheten enligt det, kongl.. förslaget bör emellan angränsande jordegare fördelas, upplyser utskottet, att denna princip var upptagen redan i våra Ten dekapelagar 7 och gäldes till; dess den mötsatta åsigten, att den skulle .gärda mer som för mer ligger, och den hindre som för mindre ligger, gjordes gällande: först i Magnus Erikssons-lag och: isallmänna :landslagen, derifrån den inflyttade i 1734 års la och 1802 års stängselförfattning. Denna grund hade likväl visat sig medföra verkliga orättvisor både för den större och för den mindre egendomen. Utskottet motiverar i öfrigt företrädet af den s,k.: hölftenprincipen på följande, såsom det oss synes; ärdeles öfvertygande sätt. Sedan utskottet till alla delar godkänt den åsigt, att, med. stängselvitsords. bibehållande, kreatursegaren skall vara skyldig att ansvara för. denskada hans kreatur gör å annans egor, så blifver äfven deraf en nödvändig följd att det större eller mindre egoområdet, som ligger på hvardera sidan om rågången, ej längre kan blifva någon lämplig måttstock för hägnadsskyldighetens fördelning. och det stöd för den hittills .gällande delningen, som man vanligen velat hemta från påståendet om den större. jordrymdens förmenta större nytta af stängseln, förlorar under sådana förhålianden all vidare kraft, Snarare skulle kreatuens antal synas böra läggas till grund för nägnadsskyldighetens fördelniligs derest man innärs skulle kunna, utan att råka på oöfvervinneliga svårigheter, bygga en lag på en så illfällig och varierande grund. Men då stäng;els uppförande alltid måste komma att bero fett derom framstäldt yrkande å den sidan, OM anser sio af hägnaden mest i behof. in.