Aftonbladet – 19 november 1857, sida 2

Författaren i Annuaire egnar först, under len gemensamma rubriken ;Suede et Danenark, sir uppmärksamhet åt då skandinavika staternas ställning utåt och sinsemellan, Tan kommer härvid omedelbart it. på Norlens stora lifsangelägenhet, och han annärker de: flera omständigheter och företeeler, som kunna gifva anledning förmoda, att afseende på denna fråga inträdten reaktion, omligen skarpt kontrasteraiide imot de förhopningar, som tändes eller återlifvades vid iigdönmsfesterna sistlidet år. Sålunda omförmäas de danska och norska professorerna Moloecks och Muncehs antiskandinaviska skrifter; den seheelska noten af den 20 Febr detta år, let svenska svaret derpå af den 4 April, och slutligen norska storthingets åtgärd att förkasta förslaget öni en ny mellanrikslag, afseende ett närmande mellan Sverge och Norge i afseende på handel och tullagstiftnilg. Jörfattareh änimarker dock, att den motsägelse, som sålunda tyckes ega rum mellan. opinionerna i afseende på skandinavismen år 1856 och år 18357, bör anses såsom endastskenbar; icke såsom verklig; ätt den sclieelska noten blott vår ett uttryck af den danske utrikesministerns individuella åsigter och en följd.at den tvungna eftergift Danmark i vissa hänseenden måste visa för grannstaternas påtryckHitgar; att det svenska babinettet icke kunde inför de andra makterna vilja anses ha i eget intresse uppmuntrat en för sin granne. och bundsförvandt förderflig politisk rörelse; och att slutligen det kan vara naturligt, om i Dan-: mark vissa betänkligheter uppstå mot hvad en och alinvan måste anse liktydigt med att kasta sig i en ytterlighet för att undvika en atinar: Författaren eritirar dock om den öfverärnift, som ligger uti denna farhåga. Frågan är, anmärker han, om en federation, ingalunda om ett Danmarks uppgående i Sverge såsom -en dess provins. Man bör dock icke tro; tillägger hän, att er sådan konfederation å snart komma till stånd; icke heller att en sådan. är helt lätt att på rättvisa grunder åstadkomma. Han uttalar dock sin. öfvertygelse, att en sådan förr eller senare skall komma till stånd, att fölkens benägenhet vänder sig åt detta håll, och att man börjar inse, att endast i en union mellan de tre skandinaviska folken är Danmarks och. måhända -hela den skandinaviska nationalitetens räddning attsöka. Derpå afslutar författaren denha afdelning med eh allmän betraktelse, deri han yttrar: En särskilt granskning af tilldragelserna under loppet af detta år, 1856—57, skall bekräfta riktigheten af-den åsigt, vi i allmänhet uttalat: Sverge och Norge njuta under en på samma gång liberal och klok styrelse enlycka, som med hvatje år blifver allt större, och det torde ej dröja länge, innan det gamla ordstäfvet om den svenska fattigdomen ej längre öfverensstämmer med verkligheten. Under helstatsregimen deremot skall ian få Se Danmark hemfallet åt tusentals politiska skakningar, och dessa skakningar i hvarje ögonblick hota det med-krig, främmande invasion och sönderstyckning. Och likväl är danska folket en liten intelligent och tapper nation, soin både kraftigt och ihivligt älskar friheten och är Fraiknkes vän; det var Napoleon I:s sista bunidsförvandt ända till slutet åf Hans motgångar, ch af Frankrike, det starka och hos de utländska hofven mäktiga Frankrike, är I det som denna nation väntar sin räddning. Den franska diplomatien har år 1851 låtit helstaten tillskapas; den kan en dag sönderbrytasdetka. is fs Härefter öfvergår författaren, i en afdelning med öfverskrift Suede et Norveågen, till. ett skärskådande af hvad som rörer de förenade rikena särskilt. Dervid anmärkesåtill en körjan, att med undantag af cirkuläret af den 4 April har den svenskiorska regeringen iakttagit tystnad uti Hvad som rött den yttre politiken, och att det enda, som för öfrigt i afseende på densamma kan i viss mån ega någon betydelse, är den presumtive tronföljarens, prins Oscars, förmälning. I afseende åter på I de inre förhållandena sättas naturligtvis -riksI dagen och de på densamma behandlade storå frågorna i främsta rummet; Konutigens trontal vid -tiksdagetis öpphande ineddelas fullI ständigt, och kommenterar derefter författaren Tåts: illiga deri förekommande yttranden, särdeles . det, som angår den nyå skölordningeh, för hvars I hufvädbestammelser lemnas en af anmärkningår beledsagad redogörelse. Författaren ogillar isynnerhet det tidiga valet emellan de olika t bildningslinierna, och han förespår ganska riktigt, att redan för ta året af dess tillämpning Iskall övilkokligen medföra vissa modifikatio; I ner 1 sjelfva grundbestämmelserna i den nya il lagen. Efter en allmän öfversigt af svenska t I statsverkets tillstånd och ett tiygtigt omför, I mälande af de vid riksdagens början behandI lade grundlags(tryckfrihetsoch prinsreget I rings-) frågorna. m: m; kommer författaren til! 1 jernvägsfrågali och dess be ahdling på riks r ) dagen, hvarföre temligen fullständigt redogö -I res, Derpå öfvergår han till religionsfrihets f frågan, redogör för högsta domstolens. utlå -) tande angående det första förslaget och med a delar in extenso det sedermera till ständern: ä I öfverlebifidde. Han eger likväl alltför mye hl ken kännedom om våra förhållanden för a r hysa några illusioner i afseende på de utsig lin Tull föra Fn Ane okt sncknt ir Få je