Aftonbladet – 19 november 1857, sida 2

som helst, att jag vore en stackare, som i-en framtid endast dugde till att lefva på ärfda pehiningar. Men då denna examen icke lyckats dig hittills, hur kan du då hoppas att det kan lyckas dig hädanefter ? . Jo, det skall lyckas. Jag känner, att Jag eger kraft dertill, fast den kraften ej förut blifvit anlitad. Jag har ej rustat eller spelat, så att kraften ligger inom mig oförstörd, jag har ej heller egentligen varit någon dagdrifvare, utan jag har, såsom mången annan, legat vid universitetet. och läst belles lettres, hvilken sysselsättning, då man har ett mål att hinna, en examen att taga, står i värde på sin höjd näst öfver rustandet och dagdrifveriet. Men kraften har jag besparad, den är väckt, och jag känner med mig, att den skall blifva använd. Har något främmande inflytande kommit dig att förnya din goda föresats ? Frans rodnade. På sätt och vis, svarade han. Något råd har jag icke fått, men väl en väckelse af en person, som hos mig förmår mycket. Der jag nyligen var på landet, berömdes mycket en ung, rik adelsman, som tagit den filosofiska graden, utan ändamål att såsom tjensteman använda sina kunskaper. Ett par nästan ojemförligt vackra läppar ins stämde i detta beröm, och detta gjorde på mig ett starkt och: varaktigt intryck. Jag svor inom mig en ed att åtminstone fullborda den anspråkslösare examen Jag en gång beslöt mig for att taga En sexton eller sjutton års flickan, sade modren, som mildt leende förebrådde honom med lyftadt finger, förmår då mera öfver dig än far och mor? Jag blir just svartsjuk på denna Augusta — J28 vet att flickan her ter så, den aktningsvärda flickan. Lyckas hon att föra dig genom din examen i höst, så börjar jag att något tro på din kärlek och stadga och på hennes förmåga att beherrska ditt hjerta, ty vinnans inflytande, tro mig — friherrinnans fa fick Härvid den stolta, men vackra junoniska böjningen — är läfven för de förträffligaste karlar högst väls örande. Således får jag Augusta, om jag tager min Texamen i höst? För all del, drag icka af mina ord en så