FÖRSIGTIGHETSMÅTTET. EN STOCKHOLMS-UPSALA-HISTORIA, ) Det förstår sig;; — friherrinnan bemödade sig att undertrycka ett svagt leende — men om jag icke förthy gon och ännu gör mina invändningar, så må du ej missförstå dem eller underkänna deras befogenhet; Hvad du kallar ståndsfördomar, torde vara grundsatser, och det af ganska reel art. Att ständstördomar, som förtjena detta föga hedrande namn, fonhits och kanske aldrig skola upphöra att finnas, det erkänner jag utan allt förbehåll. Du tillegnar dig naturligtvis den nyaste tidens åsigter, och tiden, som vafbrutet fortlöper, måste, så vida vi tro på en försvn, alltmera upplysa och förädla oss, såsom den verkligen uppdagat mycket af sken och flärd i många våra föreställningar, dem menniskorna förut länge ansett värderika och hållit kära. Härmed menar jag inbillade företräden, sådana till exempel, som grundat sig på en lycklig slump; och att du föraktar sådana ständsfördomar, det väcker ej mitt ogillande. tvärtom, jag respekterar det. Men, min älskade son! det gifves en skilnad mellan fördomar, om du yz vill, och fördomar. Att tro att 4 s a . UDga persoet fia SÖS tills mans till äkta förening häl! -..snällsförhållanden, med olika samCsvanor, bildning och grundsatser, icke kunna rätt förstå hvarandra, icke göra hvarandra rätt lyckliga, att tro detta, min gode son, det är, så vidt jag begriper, ingen fördom, . PDetta tycker jag mig inses. det medgifver Jag fullkomligt. Men hela frågan är, om denna skilnad fånes rocifan migoch henne, vi samtalade om. Låtora oss tänka efter, råg) bäsia mosh Gerna, gvmal Det är af vigt. no sök i ga olikheter finnas -emellan h förväma för är just det, som här SCI Iuinor: IROIEr Hun, j 262-265, 287 och 268.