Religionsfrihetsfrågan. Med anledning af professor Lindgrens ny ligen i vårt blad införda anförande rörand: religionsfrihetsfrågan, har hr G. Cederschiöl insändt ett längre genmäle, hvaraf vi här ne dan meddela så stor del, som utrymmet för dagen medgifver: i Till Bedaktionen af Aftonbladet! Upptagen af många göromål, harjäg icke för än dag kommit att läsa professor Lindgrens, i Aftonbla det för den 10 dennes införda yttrande rörande re religionsfrihetsfrågan; och då jag funnit detta i väsentliga delar vara en omarbetning af det, som mun:ligen afgafs, samt då det dessutom nästan bufvudsäkligen är riktadt emot mig, torde det tillåtas mig til besvarande upptaga några delar deraf. Ehuru lite: ledighet jag eger att disponera, och ehuru jag endas: ogerna i allmänna tidningarne inlåter mig i skrift vexling, tror jag mig här icke böra undandraga mig sådant, särdeles som jag icke i någon tidning sett in fördt det svar derå jag vid de allmänna sammanträ denas afslutande lemnade; hvartill kommer att re dan flere dagar före professor Lindgrens upptrådand: det från ett visst håll var utspridt med mycket prunkande, att bemälde professor tagit på sin del att nedergöra undertecknad, eller, såsom orden lydde, at presteståndet skulle sända sin skarprättare för at expediera Cederschiöld., Professorn börjar sitt tal med förklarande, att har svill blott med några enkla, okonstlade ord framlägge sina, efter ingen opinionsvind justerade och af inte partikularintresse! dikterade tankar i detta statens och kyrkans högmål. Detta förklarande från professorns sida var i hö grad påkalladt, enär de satser, som sedermera uttalas icke kunna annat än väcka förvåning hos hvar oc! en, som eger den ringaste kännedom -om professorrs fördna åsigter. Jag kan också icke neka,-att då de: berättades för mig, det prof. skulle, å sitt stånds vägnar, uppträda såsom kämpe för den kyrkliga enhetei och vär kyrkas infallibilitet, föreföll det mig, om ick otroligt, åtminstone ganska oförsigtigt. För den, sor känner att prof. offentligen från en lärostol förkunniat läror, som i väsentliga delar strida emot vår kyrka dogmer, samt att hela presteståndet länge ansett pro: för irrlärig — för den, som kände sådant, kuna den rol, prof. åtagit sig utföra, icke förefalla ann än särdeles förunderlig. — Men kanske kyrkoherde. i Tierp är annan. person ön professorn i Upsala; ellc od en med annat embete äfven annan öfver yB! : ; Uti anmärkningarne emot mig yttrar prof. lika artigt som parlamentariskt: hvilken talare från börja till slutet af sitt lifligarföredrag tog munne sbålstora. orda — -— 0 artighet, som jag r kunde återkasta på professorn. Deremot har prof. ick kunnat emot mig rikta förebråelsen att hafva talat emot bättre öfvertygelse — en förebråelse, från hvil