Aftonbladet – 17 november 1857, sida 2

ch Paris samt vidare: till alla europeiska tater. Telegrafkabeln för linien mellan Sarlinien och Malta skulle äfven nedläggas inom nedlet af denna månad. Eldsvådan i Göteborg. Angående den stora eldsvåda, som, enligt vad man redan på telegrafväg erfarit, itorslags e. m. utbröt i Göteborg, meddelar G. H. och Sjöfartstidning för i fredags följande närmare uppgifter: : Ånyo har Göteborgs samhälle blifvit hemsökt af en eldsvåda, och detta en af de mest fruktansvärda. Klockan :7 i går afton utbröt eld uti. den. af hrr C L. Nordström 8 Comp. tillhöriga brädhamn vid Smala Vägen i Masthugget, uti hvilken hamn mordbrandsanläggningar blifvit tvenne gånger under demmwa höst ertappade, hvadan det är snart sagdt påtagligt att elden äfven nu egt ett sådant ohyggligt ursprung. Efter det de betydliga brädlagren i nämde hamn småningom det ena efter det andra blifvit antända, ridde sig elden. oaktadt här rådde en fullkomlig ndstilua, dels åt vester uppat Arr Grönwläls C:i brädgårdar och grosshandlaren A. Bourns samt i öster åt kapten C. A. Wahrolins hamnegendomar;, der ora och dyrbara lager af trävaror blefvo lågornas rof, äfvensom den huslänga i förra Björnbergska eller hr Wahrolins egendom, hvilken qvarstod sedan eldsvådan förra året, hvarest jemväl på samma ställe 1t brännbart förtärdes uti en större magasinsbygnad af sten, der förra ångsågen varit, hvarvid flera sen tunnor spanmål och annat gods gingo förlorade; men här lyckades man sätta en gräns för eldens framfart, hvarigenom samtliga åbygnader uti åt denna sidan belägna hammegendomar, med der äfvenledes upplagda trävaror, räddades från total ödeläggelse. Vid midnattstiden, då man hoppades elden kulle sakta sig, tilltogo deremot hettan och lågorna ndå till kl. 3: på morgonen, så att faran då ansågs å hotande, att brandsignaler åter gåfvoskl. en qvart vill 4, för att tillkalla nya förstärkningar vid eldstläckningsarbetena; men oaktadt alla dnssa bemödanden räsar elden ännu i dag kl. 11 f.m. i nya plankstaplar uti hr Bourns brädgård och hotar att antända dylika tr ävaruförråder i bryggaren A. F. Roempkes derintill belägna egendom; dock hyser man det hopp att här kunna begränsa det härjande elementet. Då samtliga dessa stora brädlager äfvensom span målsförråderna varit assurerade; torde väl egarne icke tomma att lida några förluster (man vill likväl veta att en sådan till icke obetydligt belopp kommer ätt ärabba hrr. C; L. Nordström et komp.), utan drabba dessa de olika försäkringsbolag, hvilka ansvara för samma förluster. Af dessa bolag lärer det vara de sehlesiskaoch magdeburger-sällskapen, som få hårdast. sitta emellan. Ifrån den ekonomiska !sidan — hvad vårt samhälle angår — förefihnas här sålunda inga anledningar till någon jemmer. Men detta min-. skar icke. det ohyggliga i tilldragelsen, hvilket särskilt förhöjes deraf, att densarmia af anledningar om nyss anfördes, kan temligen säkert anses vars sållad-af mordbrand. Anledningen åter till denna är annu fullkomligt obekant. Om hämdkänsla, vinningsi -stnad eller andra motiver framkallat det hemska dådet, detta tillhör ändu framtiden att utröna. Och säl må man önska, att en blifvande undersökning mäåtte-ledastillsupptäckt af brottet; då misstankar om mordbrandsänläggning icke varit främmande äfven för näst de föregående eldsvådorna, och det således blifver af högsta Vigt att dessa brott erhålla sit: straff: S-TSR 1 EST nef P8. KL half till 4 ingår underrättelse att elden stannat vid bryggarenRoempkes hamnegendom, så att någon. fara för dess vidare spridning icke längre är förhanden, derest icke blåst uppstår och äter uppväcker lågan ur de glödande askhögarne. — Landsortstidningar berätta, att inom åtskilliga socknar af Kalmare län har en våldsam svin-pest ätbrutit, som dödat en mängd fyrfotingar. Sjukdomsformerna sägas vare rosartade skarlakansfebrar, halsfluss, tungkarbånkel m: m. Behandling är emellertid vidtagen, medikamenter, råd och föreskrifter lemnade. — I Oscarshamns Tidning läses följande särdeles tillfredsställande uppgifter om superiets och deraf -härflytande öordningars aftagande i orten kring nämde stad: Att superiet är i aftagånde, hafva vi under en liten resa inåt landet i dessa dagar förnummit Anledningen till detta glädjande förhållände torde mar närmast få söka ej mindre i lönkrogarnes utrotande än den allmänna minskningen af tillåtna utskänkningsställen. Det Hörde förr till. ordningen för dagån vid vissa mera besökta gästgifvaregårdar, att fulla forbönder och sysslolösa dagdrifvare jemt uppfylde hållstugan. och der förde oljud, började trätor och slagsmål samt förstörde penningar. — — — Det är med upplifvande tillfredsställelse man nu erfar att ett motsatt, lyckligt förhållande inträdt på de ställen, hvarest bränvinsförsäljningen upphört. Snygghet, ordning, höflighet och välvilja hafva efterträdt den oordning, otrefnad och ovänlighet, som förut rådde, och man kan vara förvissad att ökadt välstånd skall. belöna de numera, visserligen till en början af tvång, men sedermera af vana och smak, ordentligblifne förre krogbesökarne. — Brukspatronen och riddaren Sven Fredrik Selander, författare till En historisk forskande blick på religionen, bibel, kristendom,