Aftonbladet – 17 november 1857, sida 1

för könet; isynnerhet genom uppmärksamhet för äldre fruntimmer. Under tidenhade Maria städse bibehållit sitt glada lynne, någon gång till och med varit en yrhätta, och roat sig och de andra på kusin Roberts bekostnad, utan att han alltid märkt det, och åtminstone låtsat att ban ej märkt det; och Augusta hade fortfarande visat detta stilla, jemna, men i grunden innerligt varma väsende, som tillhörde hennes natur. I glädtig-språksamhet iakttog hon alltid detta lagom, söm nästan mera tillhörer smaken än förståndet, ty för detta lagom finnes ej regel elier beräkning. Och hade hon i sjelfva verket blifvit tystlåtnare än förut, så var likväl öfvergången så omärklig, och skilnaden mellan förr och nu så obetydlig, att säkert ingen bland det sällskap, derinom hon nu vistades, borde kunna märka det. Den verldstakt och umgängesvana, som Frans haft tillfälle förvärfva, hjelpte honom rätt mycket att dölja det själstillstånd, hvari han befann sig. Den gamla maämsellen, som af egenkärlek inbillade sig ega hela hans uppmärksamhet, som hyste samma känslor i dag som i går och alla dagar (och af sig sjelf inbillar man sig känna andra) förmådde ej misstänka någonting och varsnade intet. Men Maria, som egde instinktens klipskhet, såg tydligt nog, att hans kärleks termomnieter: var i stigande, men sade ingenting, emedan hön hade erfarit, att Äugusta skydde samspråk om detta ämne; än mindre kunde lida skämt deröfver. Augusta såg dock bäst, hvad som föregick inom Frans hjerta, och Hon delade numera hans känsla i högre grad; än hon sjelf visste eller vågade för sig sjelf erkänna. Kärleken är. kanske mäktigast i veka och Svaga naturer. Dess: karakter är att bemäktiga sig och belerrska hela menniskans väsende, och detta lyckas den ej så lätt, då den