Aftonbladet – 16 november 1857, sida 3

era Öl AM RR rn Sn Fn. RET från bästionen; och gjorde det. Rästan.omöjligt att be1 gagna våra kanoner, emedän ingen vågade höja hufvudet öfver bröstvärnet: försatt rikta. Kapten PhillI more, mr Satherland joeh två-betienter blefvo sårade, berättarens broder stupade vid en kanon, och öfverste. Tulker föll på samma ställe följande .dågen. 1 Bäda jordades i såthma giaf. De belägrande sökte nu förasina skyttar närmare och förde framvett bröstvärn, som genom ett lyekligt kanonskott från fästet räserades, och med det föllo ett dussin sepoys. De försökte det icke ånyo, men skaffade sig biträde af några sappörer och minörer. Med deras tillhjelp inträngde rebellerna. i den vid eitadelets fot liggahde vedgården, som vär full af ved och halm; vi sköto veden i brand och fördrefvo dem. Derefter började de anlägga en mina; två nätter arbetades derpå, och på tredje morgonen spraig den. Fästet skakades, alla trodde att:de skulle omkomma : men vid närmare undersökning befans det dock, att endast 6 yards af muren flugit i luften, och att inre sidan af densamma ännu stod qvar. En kanon framdrogs genast till skydd för den hotade punkten. Jag ilade strax, fortfor berättaren, till den mig anvisade porten och fann, att 100 till 150 sepoys samlat sig vid foten af breschen, för att våga en stormning, så snart röken och dammet skingrat sig. Innan jag hann tillkalla ytterligare hjelp, lyckades det mig att genom afskjutandet af två dubbelbössor och åtta musköter, hvilka en inföding hjelpte mig att genast åter ladda, skingra hopen. Ett förnyadtstormningsförsök -misslyckades derigenom, att ett skott sträckte anföraren till marken. Samma dag förlorade vi vår siste kanonier; en kula träffade honom i hufvudet, Fienden riktade följande dagen, en af sina kanoner mot de bostäder, dit qvinnorna och barnen blifvit undanförda; ett par kulor träffade; den andra kanonen spelade mot porten och splittrade dess karm; men kulorna fastnade i de innanför uppstaplade säckarne och stockarne; derefter blefvo två ai våra kanoner förstörda, och en ny mina började anläggas åf fienden. Denna fiendens beslutsamhet samt förlusten af tre af våra bästa karlar nedslogo modet hos de belägrade, som voro uttröttade och svaga. Genom den andra minans sprängning fick fienden två anfallsvägar att välja på; vår belägenhet var förtviflad. Vi började började åter tänka på våra båtar, medelst hvilka vi nu hoppades finna ef så mycket hastigare räddning, som floden stigit betydligt. Efter: moget öfvertägande beslöto vi att utrymma fästet. Qvinnorna och barnen fördelade vi 4 tre flockar och förde dem vidi midnatt i båtarne; derefter indrogos piketerna, och kl. 2 på natten mellan den3 och-4 Juli Vöro vialla i båtarne, efter-det vi förut förnaglat kanonerna och förstört den öfverblifna ammunitionen, I god ordning satte farkosterna ut från land, men knappt hade vi eitadellets skyddande murar bakom oss, förrän vi helsades af ett kulregny åtföljdt af ropet: Ferunghis fly. En mil följde oss sepoys, utdn att dock kunna tillfoga oss någon skada, emedan vi voro utom skotthåll. Vi;hade ännu icke hunnit långt; innan vixsågo oss hödsakade att lemna öfverste Goldfes båt i sticket, emedan den var alltför stor och tungrodd. Alla qvinnorna och barnen flyttades följaktligen öfver i öfverste Smiths båt. Detta förorsakade något uppehåll; hvilket sepöys begagnade till att rikta en kanon mot båtarne. Men afståndet var för stort, så att de icke kunde göra oss någon skada; alla kulorna nedföllo.i vattnet utan att nå oss. Så snart qvinnorna och barnen blifvit instufvade, såtte vi oss åter i tförelse och hunno utan fara ända till Singhirampir, oaktadtbyinvånarne sköto på oss. Här måste :vi stanna några mimater, för att reparera styret i öfverste Smiths båt, hvilket blifvit skadadt, hvarvid den ena af våra båda roddare dödades af en gevärskula. Vi hade åter kommit endast ett -litet stycke på väg, då vår båt fastnade på grund på en sandbank, under det att-den andrå båten fortsatte sin färd. Aa hoppade ned i vattnet, för att göra båten flott, men förgäfves. Ungefär en half timma hade vi varit idenna olyckliga belägenhet, då två, såsom det tycktes, tomma båtår kommo flytande utför floden nedtill oss. Då de hade nalkats oss på ett afstånd af omkring 60 fot, visade det sig, att sepoys voro gömda i dem; dessa började nu en mördande eld mot oss. Hr Churcher den äldre fick ett skott i bröstet, hr Fisher, som befann sig tätt bakom mig, sårades i låret, och knappt hade jag hört hans rop och vändt mig om mot honom innan äfven jag lätt sårades af en kula, som snuddade vid ryggen på mig och tog med sig en bit af skinnet och köttet. Major Robertson sårades i ansigtet. Båtarne hade emellertid hunnit fram till oss, och några sepoys hade redan hoppat i vår båt. Major Robertson, som ej längre hyste något hopp, besvor fruntimren att heldre stiga ut i vattnet än falla i händerna på sepoys. Medan fruntimren störtade sig i vattnet, hoppade jag upp i båten, tog ett laddadt gevär och nedsköt en sepoy. Jag laddade om, men hittade icke någon knallhatt, utan måste draga mig tillbaka, då fienden nu trängde på i större antal. Löjtnant och fru Fitzgerlad suto härunder med sitt barn i en vrå afbåten. Köjtnant Fitzgerald höll ihanden ett laddadt gevär med bajonett. Hr Churcher d. ä. vältrade sig ännu i sitt blod. Alla de öfriga hade hoppat ur båten i vattnet. Major och fru Rodertson med sitt barn samt miss Thompson stodo tätt bredvid hvarandra nära båten; löjtnant Simpson och hr Churcher den yngre voro äfven i närheten; major Phillot, fänrik Eckford och några andra såg jag icke till; förmodligen hade de blifvit dödade. Hr och fru Fisher befunno sig ungefär 30 steg från båten; han bar sitt, såsom det tycktes, liflösa barn på armen. Fru Fisher kunde till följd at strömmen icke hålla sig upprätt; genom sina kläder. hvilka gjorde samma verkan som ett segel, skulle hon förts allt längre utföre, om icke hr Fisher hållit henne uppe. Jag beslöt nu att söka simmande uppnå den andra båten, som ej kunde ha stort försprång. före oss, och hoppade i floden. Hr och fru Fisher voro ännu i samma -olyckliga belägenhet, då jag simmade förbi dem. Jag var icke i stånd att kunna hjelpa dem. Något senare såg jag hr Fisher ensam simmande. på rygg, men jag förlorade honom snart ur sigte, emedan det blef. mörkt. Jag hade simmat något mer än en timma, då jag på kort afstånd upptäckte båten och snart uppnådde den. Der var allt i den förfärligaste oreda. Hr Rokan, den yngsta miss Goldie, ett barn och den enda mandsch, som fanns ombord, voro dödade, och dr Maltby jemte en eller-två andra svårt sårade af en häftig kartescheld, som våra förföljäre, sepoys, från höjderna vid Singhirampur riktade mot bäten. Vi lagade det skadade rodret och fortsatte hela natten med beklämdt mod färden. Tidigt på morgonen ropade någon oss an ifrån stränden och vi igenkände hr Fisher; Fan steg ombord och berättade, att hans olyckliga hustru och hans barn dött i hans armar; hans sår förorsakade honom stor plåga; skottet hade gått midt igenom. venstra låret. Vi färdades oafbrutet hela dagen vidare, till dess vi ändtligen kommo till en by midtemot Khusumkore på Oudes område. Här erbjödo oss. invånarne hjelp och beskydd. I början fruktade vi förräderi, men snart blefvo vi öfvertygade, att folket var vänskapligt sinnadt, mottogo! deras tillbud; och lade i land. Som vi alla voro hunSriga, begärde vi att få litet mat, och shart derefter undfägnade man 0s8 med tschupatties (kakor) och buffelmjölk, hvaraf vi mycket vederqvicktes. Mitt sår hade emellertid blifvit högst plågsamt, och min nakna TYgE: som hela dagen varit utsatt för solen och regnet, värkte mycket. Då jag icke sofvit på två nätter, beslöt jag . byn uppsöka någon plats att hvila ut På. Hös en af byns invånare blef jag välvilligt emottagen och försågs rikligen med mat. På aftonen ankom bud rån: öfverste Smith, att båten var färdig att begifva sig å vag; men jag var alldeles. för matt, för att gifva akt derpå. :Ytterligare-två budskickningar följde derpå, men jag beslött att. afbida mitt öde, der jag var. Båten for ifrån mig. Under flera-dagar hörde jag ingenting om honöm, till dess en mandAh? mandfrala dan somkvlna Hndjsmnmittalson Att Nana