Aftonbladet – 13 november 1857, sida 2

deri, så. mycket mera, som. han är mycket förnämare än du, och många om och men kunna förekomma, innan saken er emellan blir u pgjord. Men nog får du honom slutligen, eller rättare sagdt,. nog får han, dig, det slår mig aldrig felt. Nu är det min tur att kälna samvetsförebråelses Jag, har manat dig till uppriktighet och har sjelf brustit deri. Jag vill nu godtgöra mitt fel-med att .yppa för. dig, att jag står i samma förhållande till Robert, med undantag deraf; att jag är i börd jemngod med: honom. Jag-har likväl aldrig: kunnat: förmå mig att siga Robert att jag tycker om honom, nemligen såsom älskarinna, ehuru den klipparen nog märkt det och väl vet det. san skall få mig, så snart han kan gifta sig, det. vill säga, fått en syssla. Så besynnerligt det är! Robert, . som; skall blifva prest, lika som hans far och farfar varit, är, något trögtänkt, ehuru han har ett mycket gödt förstånd, något flegmatisk och till utseende en sådan. som icke synes det ringaste förstå sig på kärlek, men likväl älskar han mig på sitt sätt ganska uppriktigt och allvarsamt. Det år så underligt till i verlden! Han ser på långt när. icke så bra ut som Frans, har ingen. sådan figur; ej heller-ett sådant behagligt sätt att vara som han, och dock tycker jag mycket, mycket om honom och skulle ej kunna älska någon annan, det: känner jag inom mig. Vi hafva redan såsony barn lekt fästman och stmö, och Vi hafva så småningom blifvit det, utan att vi märkt, huru det tillgått. Ej heller har, å sin sida, han med ett enda ord oifvit tillkänna sin mer än broderliga känsla . för mig. Och likväl är det så som det är. Ja, bästa Augusta! jag tillåter mig, såsom du ett, aft något litetigyckla med hans tröghet I. ch tvärsäkerhet, men jag. försäkrar dig, att) leruti icke ligger något. ondt, utan att Jag. Iskar honom, ja, långt mera än det SYNES. I