Aftonbladet – 10 november 1857, sida 2

v. 3 i afseende på det i sig sjelft ganska märkliga faktum, att Ryssland och de preussiska junkrarne, för ögonblicket vändt hvarandra ryggen, stämma deremot de bådaversionerna fullkomligt öfvetens. : Till-safgöratiderförekommer måhända redan i morgondagens plenum hos borgareståndet .den. vigtiga frågan om . folskoleinspektörerna. . Det är väl sant, att det sammänsatta-utskottet, -som-till följd af-återremiss från nämde. stånd ånyo förehaft denna fråga, frångått sitt första tillstyrkande utlåtande: och nu afstyrkt denna organisation; men vi våga det vaktadt tro, att de många kraftiga skäl för en: förbättrad tillsyn öfver våra folkskolor, som dels af enskilta motionärer blifvit anförda, dels af utskottet sjelft på ett förträftligt sätt blifvit framstälda, skola förmå borgäreståndet att, om ock med någon modifikation, antaga utskottets första förslag. Tlikhet med en författare i Göteborgs Handelstidning, hvars yttrande i frågan vi för kort tid sedan anförde, tro vi nemligen att det vid dessa tjensters besättande är-af större vigt än någönsin att för platsen fullt dugliga personer erhållas, som ej låta sin embetsverksamhet nedsjunka till. ett blott formelt och med kaniskt fullgörande af sina åligganden, utan medlif och brinnande intresse egna sig deråt och derigenom äfven bringa litihela folk skoleorganismen. -Af denna vår åsigt följe äfven att Vi anse, det .dessaplatser ej-bör tillsättas annat:än i.den mån :fullt .qvalificerades personer till deras -fyllande skunna :eri hållas. För detta ändamål är det äfven nöd: vändigt, att stiften .ej bli den trånga krets! inom hvilka de skola-sökas, liksom deras ut: näminande ej bör på minsta sätt bero af stifts styrelserna eller domkapitlen. De böra söka öfver hela riket och tillsättas omedelbårt ar K. M:t efter förslag af öfverinspektören, till hvilken de äfven böra ingifva sina årsberät! telser.. Man torde bäremot invända, att på detta sätt skulle möjligen endast ett mindre antal distrikter i landet bli. försedda med ini spektörer. Det är visserligen möjligt, att si skulle komma att ske; men dels behöfde mar ej befara, att bristen, på dugliga ämnen i dett: -hänseeride -skulles blifva alltför -stor.— -.skule: sjelfvar-kunna..namngifva fem eller,sex p olika delar-af-landet bosatta män, som föl dessa befattningar vore utrfärkt passander— dels. kunde distrikterna, att börja med, erhålls större utsträckning, då ingen nödvändighet förefännes att låta dem . sammanfalla! met stiftsömrådena. Genomvantagandet af denne rmödifikationoafoutskottets förslag, i hvilken e: blöttridderskapet och ädelh, som redan bifallitdet sisthämda, utan äfven: presteoch böndeståndens borde inbjädas-att deltaga; förföller äfven helt deh hållet det hufvudargument, som man från de begge sistnämda ståndens sida, då frågan hos dem förevar, hörde så ofta upprepas,-att.dessa platser endast skulle bli. sinekurer och deras innehafvares. verksamhet snart nedsjunka till en död rutin, och eh Pny tjenstemanBakläss. tillskapas, utan något Motsvarande gagn för detallmänna. Dessa Ffarhågor, om de chaft-någomgrund, -böra genom den här ofvan föreslagna förändringen lugnas, ty På sådant sätt tillförsäkras folkskölan de yppersta krafter landet i detta hänseende har att bjuda på. Då frågans utgång vid denna:riksdag nu till väsentlig del beror på borgareståndets beslut, ha vi. med några ord velat erinra om dess betydelse, öfvertygade attborgareståndet, som städse visat sig behjerta folkupplysningens och den ällmänna bildningens stora sak, ej skall förbise det tillfälle, som här erbjuder sig att Kräftigt Verka för densamma.