Aftonbladet – 10 november 1857, sida 1

nykugt tolja nella utvecKlingen oeh icke narmare gifva akt på den kedja af rhetoriska taskspelerier, genom hvilka man förstår att öfverskyla bristen på verkliga skäl och grunder och de motsägelser, till hvilka man gör sig skyldig. Först framställes det såsom en gifven sak, att: det är ett grymt förtal, när Aftonbladet yttrat, att Svenska Tidningen, ehuru: icke i formelt hänseende så bestämd och ensidig som Biet och Tiden; likväl i sjelfva verket motarbetar teformerna och dtramåtskridandet. liksom sistnämda. blad. -Det är grufligts det är -rentaf hädiskt att yttra någonting sådant om en sådan reformvän som Svenska FTidninDR och Aftonbladet har härvid: såsom vant låtit sanningen sitta emellan; jä. det är och med klart, ätt Aftonbladet yttrat detta emot sin öfvertvgelse.hvilken påtagligen icke kan vara den som yttras. Z Efter att sålunda med dygdens och oskuldens tättvisa barm ha tillbakavisåt den uppsåtliga förvridning af motståndarens ståndpunkty, till -hvilken Aftonbladet skall ha gjort sig skyldigt, gör Svenska Tidningen helt oförmärkt en liten vändning och framkastar helt beskedligt och medden oförargligaste min i verlden den lilla honetta tillvitelsen, att Aftonbladet icke tror på och endast för skens skult samt för rent egoistiska. ändamål omfattar de grundsatser; som i bladet förfäktas, och denna tillvitelse åtföljes till yttermera visso af den försåtliga artigheten, att Aftonladet på de senare åren i sjelfva verket varit mycket bättre än det sjelft vågade sägar. Hvad säges om en dylik manöver? Vi känna icke hvad namn den kan få inom den taktiska konsten; men nog synes det oss, att man på det hållet, der det manövreras på slikt sätt, aldrig borde tala om öppen strid och blanka vapen. Svenska Tidningen såsom reformvänt Ja, hvarföre icke? Vi vilja icke vara obilliga och ensidiga i våra omdömen. Junkrarne äro också reformvänner på sitt sätt; de vilja erna medgifva åtskilliga förbättringar uti poitiskt likgiltiga saker och äfven sådana politiska och sociala reformer, som kunna tjöna ktill att antingen styrka aristokrati och byråkrati eller för ögonblicket i någon ringa mån eller endast skenbart afhjelpa något af de skarpast skriande missförhållandena, för att derigenom aflägsna nödvändigheten af verkliga reformer; Svenska Tidningen har ju ifrat för den reform, som genom införande af riksdagsmanraval inom ridderskapet och adeln -afser att konsolidera bördsaristokratien; hon bar för öfrigt icke af några konsiderationer låtit afhålla sig: från att angripa fula rn som skymma vackra: utsigter, en yrkoskorsten; som fortfarande envist trotsar hvarje anfall; bristfällig anordning af tenhållningsväsendet: 0. s. v. Det vore orättvist att icke medgifva detta, och av Svenska Tidningen i dylika fall till och med understundom upptagit sina spalter med agitationer, för frågor, i afseende -på hvilka bladet till och med låtit sin ädla harm hänföra sig-ända derhän, att icke — enligt den nu uppstälda regeln — taga i betraktande den sannolika utgången. å Hvad religionsfrihetsflågan särskilt angår, så var den så fullkomligt oförberedd., innebar en så fullständig öfverraskning, att det varit allt för mycket begärdt. att Svenska Tidningen om densamma skulle kunna ha och förfäkta en verklig och bestämd mening. Visserligen har denna fråga i långliga tider både utomlands och inom vårt land varit föremål för den utförligåste behandling och utredning, som måhända blifvit egnad ät någon bland tidens stora frågor; visserligen ha 1 vårt land särskilta tidningar och -tidskrifter blifvit utgifna, för att egna åt densamma en fullständig belysning; liksom äfven möten blifvit hållna för dess diskuterande, motioner rörande densamma vid flera riksdagar väckta, hvilka framkallat ganska lifliga diskussioner, petitioner till K. M:t ingifna o. s. v. Men det vore i alla fall orimligt att fordra, att Svenska Tidningen, hvilken icke lider af en sådan naturens begränsning, som skulle hindra henne att om samma sak ha tvenne olika öfvertygelser, skulle uppträdt, för att antingen med full uppriktighet och konseqvens bepa eller också befordra religionsfrihetens sak. Det är derföre fullkomligt i sin ordning att den ena redaktionsartikeln i Svenska Tidningen förklarat sig i det hufvudsakliga gilla det kungliga förslaget; endast med några modifikationer; och ätt den andra med-alla möjliga vapen, äfven med ett koketterande gyckel; som falskligen vill ge sig ut föratt vara humor; bekämpat den religiösa toleransen i allmänhet. Det är blött enfaldigt folk, som kunna föreställa sig, att en tidning, som till cn viss utsträckning säger sig omfätta den religiösa toleransen, bort göra något för ätt hos dem, som om frågan icke ha det ringaste begrepp, vinna något erkännande afdess princip, i stället för att håna och nedsätta densamma. Då Svenska Tidningen i slutet af sin artikel vänder sig emot en uppsats af oss, i hvilken vi påpekade några tecken, som ansågos häntyda på ett inträdande nytt regeringssystem, så gör hon några behändiga volter, som vittna om samma taktiska förmåga, som den vi ofvan påpekat. Vi nämde uti den ifrågavararde uppsatsen endast i förbigående och tillsammanhs med åtskilliga andra tecken. hväd som förljudits rörande tillämpning af dödsoch prygelstraff under den hittills gångna korta regentskapstiden. Hvad vi såhmdaantydde öm regeringsverksamheten i detta hänseende oseaR, Svenska Tidnirigen såsom den gtundval; på hvilken vi skulle öppbygt cn obillig opposition, -öch lämpar mycket skickligt på de af oss såhinda antydda regeringsåtgärderna uttryck, som vi sedermera ha bes gagnat med afseende på Svenska Tidningens uttalade åsigter om nödvändigheten af en strängare tillämpning af dödsstraffet och om prysystemåts oumbärlighet. FE TEN DS MEET SR brak MEESE