2 RR J. G. Ctrlen. tInsä udty Något angående skolstadgan. Mycket har hittills blifvit taladt och skrifvet: om denna, från mångasidor och synpunkter har een blifvit diskuterad, men säkerligen återstår ännu myt ket, som kan och bör anmärkas. Med dessa rader isyftas ingalunda att ingå i någon vidlyftig kritik Sfver densamma, endäst att, på förapltdning af ny ligen passerade händelser, fästa uppmärksamheten på. X ofullständighet, om; man icke får säga otillbörlighet. sEn och annan skall. måhända: anse sake af ringasvigts men vid närmare eftersinnandeskallnian : finnasatt denigenomi sitt sämmänhäng: med det Hela. och sina följder ärsbehjertänsvärd.. Dör visar höm-ligen vigten af att icke blott lärjungar, utan äfven tärare noggrant uppfyllav als sina skyldigheter, afsen de, skenbarligen-mindre: vigtiga, något, som: alltdör Aitet framhålles och uppmärksammas; tsefigen. smedan:Mmansgerna antager, att läraren dofetiäinar Mtid fullgör-sin-pligt efter förmåga, hvilket vil må 5gasin riktighet på det hela, men säksårt är döck, ätt Öfverilning och beqvämlighetsbekar härvid ofta Söra inskränkningar, bvarpå efterföljande. må utgöra. tt fäktiskt exempel. — Enligt skolstadgan är slet: både lärjunge (4. 53, mom. 4) och lärare (8 1224 ilagdt, att infinna, sig i lärorummet på utsatt klock. slag. . Här kan naturligtvis å båda sidor försemme! se inträffa, och att skolstadgans stiftare antagit 3 som möjligt äfven lärarnes. försummande af til oc a med hela -lärotimman, visar sig på bilagan Ntt. B , derdet under iden kolumn, som bör angifva amn adt förfall förlärares frånvaro från undervisninge, finnes en aot så lydande: Är denna kohima VV mnad öppen, Semärker sådant förfallolös frånvaro SDR lagstiftaren sålunda förutsett möjligheten i -lärares förfallolösa frånvard från till och ned nela sin lektion; så hade man anledning Vänta; ÅT; han ock föreskrifvit huru lärjungarne 1 demna hänrielse skola förhålla sig, men då så icke skett, Så mf ste man antaga, att meningen är: den, att. de. sko vid lärarens uteblifvande tåligt safbida på lärowmmet timmans slut. Detta igger: väl närmast 41 hands och anses väl af de lesta naturligast, Y.nen det är likväl icke så naturligt, ty äfven ow, man icke tager i betraktande att tminstone för. de högsta. klasserna tiden. är dyrbae än att den bör sålunda onyttigt förslösas, så höjer det Töga lärjungarnes aktiing för sina lärare, om de se-dem försumma hela eller en del af lärotimmarpe utan att detta deras lagbrott åf någon tillrättavisas, ty äfven om eforus. eller inspektor händelstvis (!) får kunskap om försommelsen..och lagenligt den beifrar, hvilket väl sällan Händer, så veta dock lärjungarne intet derom. AV äfven lirarne sjelfva understundom så uppfattat saken, bov sas Gerar it de fordom vid ett och annat läroverk sinsemellan iverenskommit, att då någon bland dem ickeinfunne sig vid sin lektion en fjerdedels timma cfter klocklåget, så skulle han anses hafvarförsummratdensamma och. lärjungarne vara berättigade att lemna Iro:ummet. Detta har äfven tills denna termin värit förhållandet i IL. och altid visat sig nrotsraret sitt indamål: att egga lärarne attiukttaga sin tid. Men, dä denna. termin en sådan: s. k. pernittering Enligt sammal vana-egde rum; så lårer-rektor af sakernas aya ordning funnit sig föranledd att förbjuda dötta Sruks vidare tillämpning. Emellertid inträffade, att samme lirare i samma klass (den 7:de) åter försummadesig och åter blef permitterad, mel häröfyer slef rektor högst förnärmad och hotade lärjangarne ned stryk, om de icke ville lemna sina gamlyvaror. Att då hos dessa ynglingar, från 16 till 23 års ål ler, den största förbittring. upptändes och att obenagliga uppträden följde, må man mer beklaga än örundra sig öfver, och säkerligen skall det koste ektor mycken möda innan han förmår vänja täntande ynglingar vid ätt blott uppfylla sins egna skyldigheter utan att fråga efter om förmännen t Pfylla sind: Alla svårigheter hade emellertid än ir ts, on den traditionella permitteringsplägseden ifvit bibehållen: Väl kan inväpdås, att det icke illkommer lärjungen utan eforus att påminna läraren öm hans skyldigheter, men det är otvifvelaktigt, utt lärjungen blifven både noggrannare att uppfylla. sina pligter och benägnare att mottaga de tillrättaisningar, som uraktlåtenheten deraf medförer, Om: n ser, att äfven liwaren punktligt uppfyller sina yldigheter och att icke heller? hans försummelser emnas Oanmärkta, samt för öfrigt vet hvar och ar huru långt det måste gå, innan några kraftigare gärder vidtagas af den lama eforalstyrelse, hvartill roverken äfven genom senaste: skolstsdga blifvit mda. Och följden blifyer den, att såvälde högsta som. de lägsta. klasserna ganska ofta få en fjerdedels sller en. half. timma förgäfves afbida lärarens ansomst: , t Rå nt