tydliga de än kutiäa vara i poetiskt hänseende. Troligen tedan bortglömda här hemma och i Finland föga eller intet: kända, skola de ådagaligga sahwingen af hvad jag anfört och upphäfva den? förkastelsedom; som pr fessor Cygneus: föllt öfver mig inför Prödralandets varmhjertrade ungdoms. FS Versernakvda ssålunda: fo 2300 Ostvart bäm i hedniska natten långs vid K ärrens tunghäfda vatten dvaldes. djrspt bland bergen! en jätte. ständigt W idrande kristet blod. Himlens klockljud bam: gat: ej höra: jusets Vira,ssom nått hans öra, möttes jemt af hans vilda håtskratt, skällande vilt öfver tidens flod Än hån bor och bygger på jorden — sadnast drog han närmare norden med sin trollhöp, röfvande åt sig allt hvad Suomi ädlast bar: Der nr frihetens fallna fäste (snart ett träldomens gyllne näste) sar kringsveridens förväxta lemmar bojanallt hårdare åt han drar. Skandiens bari, hvad namn.j än bären, sett är målet: -Vörden och ären hvarje folk, som blöder t tårar öfver samvetets krunkta lags Står ej vålfaden midt i festen,? stminnets vålnad, den böge: gästen, som likt Daniel. säkrast ställer . framtidens tafia i oskymd dag? Bättre är att stundligen stride fri i kraft, än menlöst förbida tills som träl män jagas af tider ut i fejden Mmobreree och tvång, Följen vinken! Men hvad det lid, skall likväl under kögre strider österns jätte vid himlens thkordönr falla förintad t-stoft en gång. J.G. CArlen.