Aftonbladet – 9 november 1857, sida 1

mästares.. och som slutade med inhändigandet af en ny skorpa. Bevars nej. min gumma! Jag menade icke så. .Den unge mannen kom först efter andra aktens slut in i sin. loge. Från amfiteatern hade han varseblifvit Augusta, och sedan ombytt: biljetter. Det begriper jag förbaskadt väls Jag har egentligen icke heller något ondt att. säga om den unge spelevinken, ty att en gosse springer efter en flicka, det ligger i naturen och är en vanlig sak, Men jag ser dock detta spring högst ogerna. Ty jag yill ej att gossen skall först och främst egga upp sig. sjelf till verliebthet och sedan, hvad värre är, borttoka flickan, när det ialla fall icke kan blifva något giftermål af. och om det äfven kunde det, så ville jag det icke, ty. han tillhör en förnäm slägt och hon en simpel borgerlig, han blir en mäkta rik man med tiden, hon deremot endast en någorlunda förmögen flicka, såsom borgarfolk sins emellan tycka. Sådant duger icke. Det skulle blott. besvära, ja, rent ut sagdt, såra mig att hafva -sådana anförvandter, till hvilka jag komme i en tacksamhetsskuld, den jag skulle anses aldrig kunna afbörda, genom nådegåfvan. kantänka af en sådan måg. Eller hvad tycker du, min vän? Gud bevars! Tänk och tala aldrig så alvarsamt. om den saken. Jag skulle blifva blyg och förlägen för en sådan måg och riktigt skygg och bäfvande för hans mor. Huru skulle jag taga mig ut i ett sådant sällskap? Jag säger icke så derföre, att jag just är så synnerligt ödmjuk, så att jag anser mig i det hela sämre än det der herrskapet. Detgörjag alldeles inte. Både du och jag härstamma från en gammal hederlig och förmögen borgareslägt, och att vara väl känd och ansedd, det tycker jag vara det bästa och säkraste ädelskapet, och-när jag går vid din army min