Aftonbladet – 9 november 1857, sida 1

illar, jag vid närmare eftertanka fullkomligt. ch still: det skäl för resan, du anfört, kan jag, för min del, lägga ett annat: jag ser gernay; att hon kommer ifrån kurtisen. Kurtisen?: Nu. är det verkligen. min tur att få höra någonting nytt : EE Jag tror inte det. Du torde veta så väl som jag, att sonen: till: presidenten, som bor här i våningen inunder oss, gör Augusta sin kur Var det. detta. du: menade? Icke finnes det dem. emellan någon kurtis. Jo jo men finnes det så, nemligen från hans. sida. :Jag -har flera gånger märkt, att han passar på i trapporna när hon går upp eller ned, för att få samspråka med henne. Ack, nej! Dessa möten äro tillfälliga. Ja, ungefär lika tillfälliga, som kattens möte med råttan. Åh, du tager säkert fel härix Icke så vidt jag tror, med minnen af min egen ungdom och mitt frieri. Gumman fick härvid: en viss färg, den man hos en flicka skulle hafva. kallat rodnad, och såg något förlägen ut, liksom om äfven. hon ville erinra sig någonting... Tigande vaggade hon. med bufvudet, såsom för att uttrycka ett tvifvel. S Det var visst ej heller någon tillfällighet, fortsatte gubben, att ihan på senaste operan satt i logen: närmast intill vår. å Nu går du bra långt i misstänksamhet, min lilla gubbe! Skulle vår Angusta hafva maskopi med den unga herrn. och stämma möten med honom? Om jag trodde att vår flicka vore så lättfärdig och glömsk: af det exempel...hon; haft, och de förmaningar hon fått, så skulle jag — ja, jag. vet inte hyad jag skulle.:. Hon gjorde dervid med handen en lifligt bedyrande rörelse, som dock.mera. liknade en varm talares än en uppbragt skol