Aftonbladet – 9 november 1857, sida 1

gå I Pensionen, der en sådan mängd ungdom samlas från olika trakter af-stiden. Det kunde alltför väl -gåan att: antingerv låta henne helt och hållet sluta, efter detta är hennes sista termin och hons redan är lika. mycket lärarinna som pensionär, eller åtminstone upphöra att gå. dit tills farsotens styrka något hunnit att bryta? sig. Ack, min gubbe; huru lika vi-alltid tänka! Jag har denna gång gått till och med längre än du i mina funderingar, Flvad :säger du derom? Skulle vi rentaf skicka bort fickan tills all fara är öfver ?x Å Huru detta skulle tillgå, -begriper jag likväl icke, det måste-jag bekänna. Vi egaju en gammal vän och bekant imamsell Helena Apelblom, som köpt sig och bebor ett litet landtställe i traken omkring Upsala: Det kunde icke annat än göra henne och hennes brorsdotter ei stor fägnad i deras ensamhet, att få herbergera vår Augusta några sommarveckor. För två månader sedan hade jag bref från henne, hvari bom, efter många års tystnad, upplifvar den gamla vänskapen och bjuder mig till sig, emedan hon lir Hemma hela sommaren. Hon är således nu med all säkerhet på sitt Jandtställe. Men hvad detta heter kan jag: icke se af brefvet, ty namnet är oläsligt, Men det får Augusta lätt reda på, när hon kommer till Oi Fötslaget är så nytt, att jag icke ens äs något tycke derom. Men eme lertid, du kär resta toka, hurw vill du få dit flickan ? SDet kan visst inte; vara farligt förshenne att helt ensam göra en ångbåtsfärd till Upsala. Men måmsellApelblom bor icke i Upsala, utan på landet, kanske på andracsidan om staden. a — Men i Upsala bor FLöfvengrens. Med hos nom har du ju haft myeket att göra, medan du hade din rörelse qvar, Honom kan du