Aftonbladet – 7 november 1857, sida 1

ning, som herrehuset intagit under kamrarnes sista sammanvaro. Önskan att återvinna den popularitet, som: man för flera: år sedan helt och hållet förlorat, och att inför landet framstå såsom ett slags toryparti, hade icke obetydligt bidragit till denna förändring. Framför allt likväl ville det feodala partiet vid en förutsedd förändring i de högsta regeringsekretsarne icke blifva kastadt åsido såsom representanter af ett fördettasystem, och icke dela samma öde; som de franska legitimisterna, hvilka på andra sidan Rhen numera blott lefvaett politiskt skenlif. Deraf den plötsliga författningsentusiasm, hvaraf våra Junkrar blefvo gripna, och den lätthet, Hvarmed hr v. Gerlach och hans anhängare långa tiden förmått i alla möjliga variationer moI dulera det verkligen parlamentariska temat: shanden på penningpungeni; för hvilket de eljest alltid: ryste tillbakasåsom ett: högförrädiskt fältröp. ; Denhavskenbara. omvändelse af vår yttersta höger i inre frågor går hand i händ med en icke mindre intressant, långsamt men tydligt påående metamorfos i fraktionens: ställning.i utHändska angelägenheter. Förut var såsom bekant förbundet med. Ryssland: partiets Alpha. och Omega: Under orientaliska kriget represenön vårt junkerparti: först en; offensiv och defensiv samverkan med Ryssland: Sedan, då det föraktade Turkiet jagade :ryssarne ur I Donaufurstendömenaoch Rysslands. nederlag visade kolossens: Ierfötter, skulle Preussen förblifva i en ryssvänlig neutralitet, hvilken, såsom det visat sig, måste: för lång tid underigräfvar landets inflytande och anseende i Euroas ögon. Nu förestår, enligt allt utseende, Nn ny tid äfven: i afseende på Preussens utändska politik. Synderligeni torde den stora illgifvenheten för THysslokd modifiera sig och t engelska inflytandet: issa. slä förhållanden. slägtskapen äfven övar Ott dyl som icke kan. tillbakaivisas. Ryssland i synnerhet har alltid förstått raga fördel af. sina. giftermål och förgäfves har det icke exporterat sina prinsessor till de tyska små och störa: hofven. Hvem skulle kunna sätta i fråga, att, i fall konungen af Preussen haft konungen af England i stället för Kejsar Nikolaus: till svåger, detta till en viss: grad skölle hafva låtit märka sig under det orientaliska kriget? Om man således äfven med afseende på det förestående förmälningen mellan prms Fredrik Wilhelm och engelska prinsessan icke bör göra sig alltför sanguiniska. förhoppningar och synnerligen icke tro; att Preussen på en gång och för alla händelser skall komma in 1 Vesterns förbund; så kan man likväl för de närmaste åren förutse. en . annan riktning i vår utländska politik. På denna förändrin, vill nu vår yttersta höger, som alltid har vä reda på sina praktiska intressen och behof, förbereda sig och i tid taga sina försigtighetsmått. Dertill kommer att Ryssland sjelft genom bitter erfarenhet måst öfvertyga sig, huru mycket de tyska junkrarnes servila applåder bidragit att förblända czaren och huru mycket vanan att identifiera deryska tendenserna med de tyska junkerliga måste i hög grad öka Rysslands sådant förutan nog stora impopularitet Just nu skulle sådant isynnerhet vara oangenämt, då Ryssland mer än någonsin genom en liberal mask och genom föregifna reformer i sitt inre söker vilseleda samtiden, Således fingo le Nord: i Brissel och dess kamrater uppdrag att desavouera och bekämpa do preussiska och tyska feodala organerna. Detta kunde naturligtvis icke blifva obemärkt under våra lifliga partistrider, och då en lättrogen del af allmänheten och pressen med ett visst bifall åsåg den feodala vändningen, så skyndade bestämdt liberala röster att upptäcka saken till dessa junkerliga cvolutioner, och synnerligen visa att partiet ingalunda kommit till bättre åsigter och frivilligt lemnat det ryska lägret, utan från detsamma temligen hårdhändt blifvit utstött. Detta allt var föremål för en temligen litig polemik inom våra tidningar och den politiska könversationen under senaste veckans Men samma. liberala och moderatdemokratiska organer, som försöka upplysa allmänheten om motiverna till junkerpartiets metamorfos, synas hafva kommuait in i en farlig villfarelse, då de taga Rysslands desavouering äfvensom dess ma a för rena allvaret och således liksom allmänheten låta deraf nårra sig. ;Fursten af Ligne säger i sina memoirer nå got kärft: Skrapa ryssen och du skall finna yvilden! hvilket naturligtvis hade afseende på Tyssarne i hans tid: Alldeles på samma sätt måste: man -sanningsenligt nu säga, att den liberala vesterländska och reformfärgade mask, sönr Ryssland antager i den långt in i det vesterländska lägret framskjutna le Nord och dylika tidningar, alldeles ieke borde missleda tänkande mänh, Ryssland och det tyska junkerpartiet erinra i sina ömsesidiga förnekelser: och. afsägelsebref blott allt för mycket om de båda drinkare, som hade utmanat hvarandra och sedan sökte ömsesidigt lurå hvarandra med färgadt vatten i stället för vin. Allvarsamt taladt, är det mellan de båda lägren, det verkligt ryska och det förut ryssvänliga, i sjelfva verket blott en kapplöpning om den allmänna opinionen och de allmänna sympatierna: men priset for denna steeplechase skulle, om det icke blifvit förderfvadt derigenom att nödtvånget i tid blifvit belyst, icke komma nätionen utan de listiga spelarnes egoistiska beräkningar till godo. Så mycket för i dag om våra junkerliga oraners förändrade språk i den utländska potiken. I afseende på de inrikes angelägenheterna, så går den ännu alltjemt inflytelscrika fraktionens sträfvande hufvudsakligen ut på att vinna prinsen af Preussen och draga honom öfver till sig. Det medel, som dertilt förnämligast användes, består just deri, att man söker inprägla den åsigten, att man äfven med-de män. som hittills varit de var or