Det bref jag nyss läst, och hvilket jag glömt för några ögonblick i hoppet: att finna något rätt intressant i det mörka rummet, påminte jag mig nu. och det-föll mig in-att-det just var hr Napthali och häns son, hvilkas samtal jag hörde, ehuru orimligt det borde hafva förefallit mig att någon mottog besök here i en källare, eller. hvad det kunde vara här under. En oemotståndlig lust att se dessa personer, innan jag ropade åt dem, intog mig emellertid,och jag steg derföre sakta ned några trappsteg. Der var likväl också fullkomligt mörkt och blott ett svagt sken på temligt afstånd ledde mina blickar, dit, Den tafla, som här visade sig för mig, upplyst af det dunkla skenet från en lykta, stöld på golfvet,var rätt egen och har noggrant fästat sig i mitt minne. En liten hopkrupen gubbe satt nedhukad på golfvet och letade och ref ifrigt bland en stor hög af dylikt skräp, som uppfylde rummet ofvanför; han kästade trasor och benknotor om . hvartannat med allt större brådska, och då han. allt emellanåt lyfte upp lyktan för att bättre kunna se, igenkände jag den gamle juden; hvilken jag för ett par timmar sedan hjelpt upp ur vattnet. ; Hans långa, krokiga näsa, röda ögon, stripiga och ännu. våta hår med ett och annat fiskfjell och potatesskal uti, vedermälen efter det oangenäma bad-han nyss fått, och efter hvilket han icke tycktes ansett nödigt att SEA Sig, tog sig nui lyktskenet alls ieke fördelaktigare ut och gjorde kontrasten emellan honom och hans kamrat ännu mera påfallande. Denne var en lång och kraftfull ung man, till. hälften vänd ifrån trappan, der jag stod, så att endast den vackra profilen af hans ansigte blef synlig. Ögats glans, bårets blåaktiga svärta, samt för öfrigt, oaktadt hans verkliga. skönhet, en viss likhet med den lilla, fula juden, gjorde likväl begges stamförvandtor tydlig. Pas en unge mannen talade länge och irfigt,