NH ——— ———— — —X— — X Å —8S —————-— . — -?— — — — —-—-mellan högarne af lumpor och ben, kom jag denna dörr, lyfte undan trasan och tittae ut. I början kunde jag ingenting se, ty äfven der var mörkt, men slutligen upptäckte ja en ljusning, då mina ögon något vant igvid mörkret, och tyckte mig igenkänna samma förstuga, i hvilken jag kommit upp. Detvar emellertid omöjligt att komma ut, ty dörren var stängd innanför med en stor jernbom och hänglås, liksom om man förvarat de mest dyrbara saker I stället för detta gemena skräp. Den andra stickan var nu längesedan utbrunnen, jag tände ännu en och vände om tillbaka, då jag hastigt hejdade mig; ty just som jag klef öfver en mindre lumphög — de flesta räckte ända upptill taket, höll jag på att nedstörta i en öppen lucka på golfvet, som ja icke sett. 1? I detsamma slocknade min sticka och brände mig i fingrarne; medan jag ett par gånger förgäfves sökte tända en ny, nådde ljudet: af Föster mike Or. De kommo nedifrån, men voro på för stort afstånd för att jag skulle kunna urskilja orden. Jag hade nu fått eld igen och såg, att en Jång och brant trappa ledde ned genom luekan, och ämnade ropa nedåt, då i detsamma några ord, mera högt och redigtuttalade, förke mig att stanna och lyssna några ögonlick. Det; samtal jag nu hörde fördes på tyska; men en högst-obegriplig. tyska, en slags platttyska, en patois, hvaraf jag endast kunde förstå ett och annat ord, Den enax af de talande tycktes vara upprörd af vrede eller sorg, eller båda delarne, och allt hvad jag kunde fatta var att samtaJet rörde någon som nyss dött, och en gång äm jag mig höra orden: De äro båda döda. : Hvad den ; andre svarade förstod jag alls jekes-ty ban -mumlade endast helt lågt några lord; men att de talande icke voro-ense, börJaos af den högtes röstens: häftiga och vredTyade tom Zz