Aftonbladet – 4 november 1857, sida 2

öppna den dörr, hvarigenom jag kommit in Men till min harm och förvåning var äfver den stängd. Hvilkenmarkatta I utropade jag helt högt hon har stängt in mig; och i örargelsen gjorde. jag allt det buller på dörren jag förmådde, och det varpå min heder icke litet, på det att man måtte. höra mig, men det vat som om hela huset varit obebodt, ingen menniska hördes af. Jag lyssnade, allt var tyst; jag gick ett par steg på det sneda och gropiga golfvet, öfver. vägande den angenäma natt jag skulle komma ätt tillbringa i detta eländiga rum, utan en stol att sitta på, ty i min första vrede och häftighet tog jag för-afgjordt, att huset verkligen var obebodt, att mamsellen stängt sin bod och gått sin väg samt helt och hållet glömt mig. r Mina blickar, som hundrade gånger mönstrat. de :gamla möblerna, stannade slutligen vid skärmen och de gamla rockarne der bakom. Tänk om gumman ändock gömmer något intressant här, efter hon tittade med såd n oro öch uppmärksämhet dit, innan hon gick, tänkte jag: och beslöt att undersöka hr Naphtalis garderob, medan jagväntade på hans ankomst; men rummet var skumt och bakom skärmen alldeles mörkt. Jag knuffade den åt sidan så bullersamt som möjligt och stälde mig förargad och tanklöst att beskåda dessa gamla Ppaltor; hvilka syntes kunna skryta med att vara dubbelt så samla som jag. En gammal nåttrock, trasig och blånk af smuts, hängde främst, och ur len öppna fickan på sidan framstack ett Ppapver. Jag tog det utan att tänka derpå, det var ett öppnadt och hopskrynkladt bref. å (Forts. följer.)