Aftonbladet – 4 november 1857, sida 2

icke tycktes bry sig om sina gästers be. qvämlighet. SE En tredje ringning ännu häftigare genljöc i-hela buset; ena gumman redan stängt dör. ren och lemnat mig ensam. Det är någon som har mycket brådtom at sälja lumpor, tänkte jag, i det jag gick fram till: fönstret och ämnade titta ut; men gränden var så smal och fönstret satt. så högt upp, att jag endast kunde se midt öfver ett magasinsfönster med jerngaller på en sotig eller smutsig vägg. Jag vandrade hvisslande fram och tillbaka i det lilla rummet och satte mig slutligen på bordet, sedan alla fyra stolarne befunnits lika odugliga. : Jag hade väl suttit här en qvart och af sysslolöshet granskat hela det lilla rummet, som alls icke erbjöd det ringaste af intresse; det enda anmärkningsvärda var en ny och elegant karlhatt, stäld vid dörren. Den tycktes icke öfverensstämma med den öfriga garderoben på väggen, och jag funderade på om den kunde tillhöra herr Naphtali sjelf eller möjligen någon fattig fan, kommen i samma ärende som jag. Emellertid föreföll det mig som om det tålamod, jag så obetänksamt utlofvat, sattes på ett alltför hårdt prof. Jag hoppade ned ifrån min upphöjda plats, gick till dörren för att ropa på den gamla mamsellen och säga henne, att jag icke kunde vänta längre, utan skulle komma igen en annan gång. Men dörren var feglad utanför; hon måste hafva fruktat att bli förföljd. Jag knackade ett par slag med käppen på dörren, men utan någon framgång. N rlNpr oe Nåväl, jag går min väg. Det är JU nästan mörkt; klockan är öfver nio. Jag fruktar att både gumman och hennes värde herr hus bonde gått till sängs, tänkte jag och försökte