Aftonbladet – 2 november 1857, sida 2

SUVUBTID , UPPER VIRAL. TICIGNNNGRt UTSTIVCEA uppstått. Vi påminna exempelvis endast deröm, att regeringen föreslagit upptagandet af jernvägslån under instundande statsregleringsperiod till belopp af 30 millioner. Ständernå na beviljat endast 20 millioner, och en ganska väsentlig minskning i de redan första åren nödvändiga ränteoch amorteringsutgifterna måste deraf blifva en följd. Tager man alla dessa omständigheter i betraktande, skall man finna, att icke den ringaste fara kan vara för handen att regeringen ju icke skall hafva att). tillgå fullt tillräckliga medel för statsutgif-. ternas bestridande utan att ständerna behöfva genom en förhöjning af sockertullen pålägga svenska folket en ytterligare beskattning af 350.000 rdr årligen. Vore här likväl nu endast fråga om att helt enkelt bevilja denna afgift till staten, skulle det säkerligen icke möta så särdeles stora betänkligheter; ty dessa medel komme förr eller senare staten till godo, äfven om de onödigtvis i förtid drogos från näringarne för att statskassan hopas till öfverskotto; men en helt annan gestalt tager saken när man ihågkommer, att det lyckats raffinadörsintressets skickliga sakförare hos ständerna att så sammanbinda frågan om denna för statens fördel påyrkade förhöjning af råsockertullen medå frågan om den för raffinadörernas räkning påyrkade . förhöjning i tullen å raffinad, att dö ena förhöjningen icke kan beviljas utan i samband med den andra. Man måste således söka för sig besvara den andra af oss uppstälda frågan: börallmänheten skatta ytterligare 330.000 rdr till sockerpatronerna ? Vi skulle härvid kunna nöja oss med att blott och bart hänvisa våra läsare till statsrådet Gripenstedts i vårt blad för den 26 :Oktober refererade anförande i fråga om sockertullen; men då detta yttrande kanske blifvit af en och annan förbisedt, vilja vihärnämna, att -hr Gripenstedt genom enkel, men slående kalkyl visade; att-om tullen å råsocker är 8 öre pr skålpund (såsom K, M:t föreslagit, utskottet tillstyrkt och :3 stånd beslutat), så är allt det, hvarmed tullen å raffinad öfverskjuter 10 öre, ett rent premium för de svenska rafinadörerna, hvarmed dessa hafva försprång framför .de utländska. Nu ha K. M:t, bevillningsutskottet och 3 stånd ansett tullen å raffinad böra blifva 13 öre. Premiet till förmån för de svenska raffinadörerna skulle sålunda blifva 3 öre pr skålpund. -Och detta är ej någon småsak, yttrade. :hr Gripenstedt på riddarhuset, ty det utgör icke mindre än en million rår om året. Man skulle tycka att hrr raffinadörer kunde vara belåtha med detta; men så är dock ingalunda förhållandet. Om tullen å råsocker höjes från 8 öre till 9, vilja de hafva raffinadtullen förhöjd från 13 till 15 öre. Och så som voteringspropositionerna blifvit de stälda, måste det ena följa af det andra. Skilnaden skulle således blifva 6 öre i stället för 3, och premiet skulle alltså ökas med ytterligare 1 öre. Detta enda öre gör dock 350:000 rdr om året och frågan antager således denna form: Då svenska folket betalar sina sockerraffinadörer 1,000,000 rdr om året för lyckan att få konsumera inom landet kokadt socker, är detta för litet betalt, och bör.den beskattning sockerpatronerna ega uppbära af den svenska allmänheten ökas till 1,350,000 rår? Det tillkommer det förstärkta bevillningsutskottet att genom sitt votum besvara denna fråga. I afseende å nödvändighetsartiklarne spanmål, smör, ost, kött och fläsk har förstärkta utskottet att afgöra om de enligt Kgl. Mits, bevillningsutskottets och tre stånds mening skola förblifva tullfria, eller om dem skall åsättas de af bondeståndet beslutade tullsatser. Den åsigten, att handeln bör lemnas full frihet ätt till billigast möjliga pris tillhandahålla dessa för hela folket, för de fattiga såväl som för de rike, oundgängliga förnödenhetsartiklar är redan så allmänt erkänd, och erfarenheten har-redan -hos oss så tillräckligt. bevittnat de välgörande frukterna af dess tillämpning, att vi ej nu anse oss böra ytterligare orda derom, utan tryggt förlita oss på, att utskottet.i denna del icke skall förbise den stora allmänhetens intresse, Å artikeln tryckpapper har borgareståndet medgifvit en tullnedsättning, hvilken man här anledning önska blifva af utskottet faststäld, då denna vara egentligen är en exportartikel och tullen således endast tjenar att. vid någon af tillfälliga orsaker föranledd brist öka konsuthenternas förlägenhet. Slutligen hade vi ämnat yttra några ord med anledning af en utaf Stockholms musikaliska instrumentmakare kringsänd vördsam roömemoriav; men vi ha i detta hänseende blifvit förekomna af en insändare och lemna derföre ordet åt honom... Han yttrar sig derom som följer: Ett bland de många medel, som skyddstullsmännen försökt för att nu-i ellofte timman och näst före förstärkta bevillningsutskottets sammanträdande uti sitt intresse inverka. på detta utskotts medlemmar, innefattas i en vördsamv promemoria, söm åtskilliga instrumentmakare kringsändt till ledamöterna i det förstärkta utskottet. Denna promemoria, i mera än ett Hänseende märkvärdig, går naturligtvis ut derpå att skyddet för den svenska tillverkningen af musikaliska instrumenter, förnämligast fortepianos, måste blifva mycket, mycket högre, än särskilde komiterade, Kongl. Maj:t och bevillningsutskottet sammanstämmande föreslagit och tre stånd redan beslutat. : Och skälet är det gamla välkända, att man eljest rent af tillintetgör, hela instrumentfabrikationen i vårt land. De ifrågavarande tällsatserna, som skola medföra så bedröfliga följder för den onekligen ganska vackra industrien, äro blott 60 rdr rmt för hvarje taffeloch 120 rår rmt för hvarje flygel. Det kan icke vara skick och skäl — mena våra herrar instrumentmakare — att de ej skola få taxera allmänheten med högre öfverpris för hvarje här tillverkadt instrument, än dessa lumpna 60 a 120 rdr stycket. Mera än så måtte väl lyckan att få spela på svensk produkt vara värd, i stället att nödgas hamra på de utländska omätliga fabrikernas, hackbräden, hvilka naturligtvis skulle öfyersvämma landet, eftersom de kosta så litet i tillverkning t. ex. i Paris, der all lefnadskostnad är så billig, och icke heller draga några nämnvärda fraktoch speditionsutgifter. I promemorian uppställes jemförelse emellan det RATE ESESSESE TSE 0 SS ETT FRÄSTE MRS AR BI PO Oi