Aftonbladet – 31 oktober 1857, sida 2

Gud vet hvar, ty då man kom för att besöka bonom, var ban aldrig hemma. ; För en fem eller sex år sådan voro hans åffärer mycket derangerade; men tu vår hans fer död, han hade ärft en. tämligen betydlig förmögenhet, hvaraf troligen icke mer. än hälften återstod-Honopi; mena detta var likväl tillräckligt för att 1 komfortabelt. Det kunde således icke våra ; dåliga affärer, som vållade idenna förändring; hvad -var det då? Jag hade för längesedert den erfarenheten, att det mer eller mindre behagliga lynnet hos nästan alla mina bekanta berodde ständigt på kassanb mer eller mindre tillfredsställande beskaffenhet; men här kunde ju detta icke vara fallet. CE Ofta kan en omständighet, som 1 sig sjelf är ganska obetydlig, väcka vårt intresse endast derföre att vi ioke.. genast inse orsaken dertillj och det. var kanske lika mycket nyfikenhet som -deltagandes.— ty. vår. vänskap, Er ae sig mera på vanan och det dagliga umgänget, än egentligen på några sympatier — hvilken köm mig att rade få nlvdningen till Föjers dystra lynne, Den hastiga och omisskänliga förändring jag nyss sett i. hans ;ansigte vid åsynen af detta fruntimmer, lät mig nu helt naturligt komma på den tanken: han är kär. Föjer hade haft väl tjugo af dessa amå äfvehtyr, som med högst obetydliga variationer äro hvarandra lika; men i min tanke kunde han aldrig älska verkligt, ty ban, likasom de flesta af vårt kön, älska och äro för mycket systelsatta med sitt. eget, jag, för, att Kunna känna: kärlek förnågol anna. sssclhrt hoc.n Emellertid håde jag kanske -bedragit mig; jag hade kanske orättvist ställt honom bland antalet af dessa färglösa, tanklösa, beskedliga hvardagsmenniskor, så lyckliga för sig sjelfva, så oförargerliga för andra, men så litet