Aftonbladet – 30 oktober 1857, sida 1

Vid Ipva WoörLerTts Graf: Ack, det är höst, se vårens. blommor falla, Små -blomstergrafvar läggas flitigt opp ; Och skurar, forsande, och vindar kalla . Förhårja hjertats skönsia kärleks hopp. äv: Här lågsenokippa nyss:så stilla domnad, 4 I Sont mycken: kärlek i sitt hjerta bar oHon: var ej död, den unga, endast somnad, Och när. bon vaknade hon engel var, Det måtte vara skönt ändå att sluten 2!4 Moders-arimar till sin Gud få fly; En kyss, en tår — och så är bojan bruten — Och anden sitter påsen silfver-sky. Han ned ibland med ljusa drömmar flyger Att tyst Sig glädja i sin syskonrund; En tår: då. kanske öfver kinden smyger Och bönens dufva sväfvar kring hans mund. Gråt ut, du sorg! det är dock godt att gråta Och 1 ett tårbåd tvätta bjertats sår, 307 ?OMen glädidig ock, — ty hvem på lifvets gåta i Ett bättresvar; än hon, vårblomman; får. : —X.