tå från up rätthållandet af de religiösa tvångsagarne. ant skulle vara detsamma som tt samhället offrade all sin borgerliga ording på sjelfklokhetens och vrångvishetens ultare. Om den kongliga propositionen blefve bifallen, så skulle genom sakernas nödtvång alla dess inskränkande bestämmelser snart bortfalla. Hr Bring afstyrkte på det bevekligaste allt bifall till Kongl. Maj:ts proposition och förordade ifrigt, att landsförvisningsstraffet måtte bibehållas, ty i och med detsamma det borttoges, skulle full och öinskränkt religionsfrihet inträda, och detiskulle snart visa sina bittra frukter, icke så mycket genom affall till främmande positiva trosbekännelser, hvilka talaren icke trodde skulle komma att ega rum i någon större utsträcks ning, ej eller ansåg så synnerligen vådliga för samhället eller kyrkan, utan fastmera genom affall till fullkomlig religionslöshet, i det många, så snart portarne sålunda.öppnades, skulle öfvergå till. fullkomlig. ateism. Vid sammanträdets fortsättning i dag fick Anders Gudmundson från Halland först! ordet; Han uttalade sig i allmänhet för den princip; som låg till grund för det kongl. förslaget, men hade dock åtskilliga betänkligheter vit att bifalla detsamma... Prosten Almqvist, som derefter uppträdde, ådagalade uti ett kraftigt och värdigt anförande haltlösheten af. de hufvudargumenter, som af de flesta presteståndets talare blifvit anförda emot det kongl. förslaget, hvilket han visade ingalunda utgöra något religionsfrihetsplakat, utan helt enkelt ett toleransedikt. Det var med någon öfverraskning man hörde talaren efter detta, i vissa delar lysande försvar för den kongl. propositionen, vilja, för ernåendet af några detalj: ändringar, se densamma återremitterad till lagutskottet, en åtgärd, hvilken en hvar måste inse en skall leda till frågans undanskjutande. För det kungliga förslaget uppträdde der: efter br LZ. J. Hjerla; som hufvudsakligen ådagalade omöjligheten att: upprätthålla den så mycket orätalade kyrkliga enhetefi. Pro: sten Runsten yttrade sig derefter. emot Kongl. Mesj:ts proposition uti ett föredrag, som genom sin form och sin längd tillden grad-uttråkade församlingen, att nästan ingen egnade talaren någon uppmärksamhet, hvaremot man i stället slöt sig. tillsammans ispridda, högljudt konverserande grupper; och otåligheten blef slutligen så stör, att den gaf sig tillkänna genom stampningar. Efter denne talare följde Per Nilsson från Espö, som äfven talade emot det kungliga förslaget och yrkade frågans. återremitterande. till. utskottet. Hr Adlercreutz yttrade sig deremot för: bifall till K. M:ts proposition och yrkade dessutoni sakramentallagens afskaffande. Lektor Sonden, som sist fick ordet, utvecklade slutligen uti ett längre skriftligt anförande de skäl, som: föranledde honom att yrka frågans återremitterande till utskottet. fverlägghingen afbröts derefter för at fortsättas i morgon afton kl. 5.