Uppoch afskrifningsräkning för enskille. Jtoritnade ; eg ne eve Årg Insättning . . . . . . . . . 32,600: — — Sgr 488,400: — — Uttagning . . . . . . . . . 34500: — — Innestående 453,900: — — Den 17 Oktober. Jtelöpande sedlar och attester Mm. Mo... ss ce adee . 80,023307: 106: 3ehållning, tillhörande allmänna verk och inrättningar samt enskilto. . . . so. . 4,682,826: 46. 10 Metallisk kassa i silfver . . . 65,226,091: 40. 9. Densamma förvandlad i rdr bko 13,936,244: 44. 8. RIKSDAGEN. Rikets ständers gemensamma öfrerläggningar om Roliglonsfrihetstfrågan. : Tredje sammanträdet. Den 26 Oktober kl. 5 e, m. (Forts. från gårdagsbladet:) Doktor Nordlander: Svenska kyrkan synes nu vara ati en lika farlig ställning som då menniskors boningar brinna. Alla skynda dit för att släcka vådelden. Men åtgärderna korsa hvarandra. -Kyrkan är för trång: andra kapeller vill man tillbygga. Den är för mörk; den nya upplysningens och civilisationens ljus måste intränga. Den är för gvalmig: religionsfrihetensvindar måste blåsa derigenom:;-Komma dessa anfall från fölket? Nej. Tillfrågades församlingarne, skulle ett högljudt nej skalla: från. den ena landsändan till den andra. Svenska kyrkan, ehuru skröplig, är folket kär, är dess ögonsten. Separatlisterna vill man lugna; men de frukta-mest en sådan religionsfrihet. De äro ultralutheraner, och finge de åter bruket af de gamla böckerna, så skulle de återvända till kyrkap.. Sammankomster för gudaktighetsöfningar är af: ålder vanliga uti Norrlands vidsträckta församlingar och medföra mycken välsignelse.. Men andra slag af konventiklar finnas, som åstadkomma mycken oro, förbittring och söndring. Talaren uppläste en till ecklesiastikdepartementet ingifven skrift från allmogen inom flera församlingar i Medelpad, deri de begära skydd emot främmande villoandear, som förvränga bibelns läror och påtruga dem baptistiska meningar; presternas redliga och nitiska bemödanden motarbetas af dessa gårdfaripredikanter. De omdöpte blifvå öfvermodiga och trotsiga; både kyrkans och statens lagar förtrampas; både lekamiligt arbete och: oskyldiga nöjen förkastas; sambhällsbanden lossas; tvedrägt och fiendskap uppkomma emellan makar, emellan föräldrar och barn, 0. 5: V. Under sådana förhållanden är-det-icke-rådligt-att borttaga konventikelplakatet; utan något annat måste sättas i stället, hvarföre denna punkt bör återremitteras: RättigHeten för dem, som äro bekymrade och oroliga, att i afsöende på den heliga nattvärders kmnammande få vända sig:till andra än sin egen för samlings lärare; kan. vara föreslagen i god afsigt, men skulle medföra mycken oreda, om till exompekuti en större församling, der redan: äro 1000kommimnikanter på en bögtidsdag, dit skulle. tillströmmaytterligare ett par hundrade. från andra församlingar,hvilkas betyg skull granskas och påtecknas m. m. Såsom undantag är det nu medgifvet; menratt stadga det såsom lag, vore icke rådligt Euskilta bruk af de gamla: böckerna skulle väl kunna utan fara medgifvas; men jag fruktar att de separatistiskt sinnade då komma med andra invändningar — att kyrkan har en förfalskad lära m. m., så att föga vors vunnet genom eftergiften: Talaren slutade med uppmaningen: Svenska folk! Behåll det du hafver, att-ingen tager din krona! Grefve Liljenorantz. Villigt erkännande ömtäligheten och vigten af det ämne, som lagutskottet haft att behöndla, erfar jag ingen lust att klandra detta utskott för det resultat hvartill det kommit; jag vill icke en gång tillåta mig att uttrycka den mening, att utskottet väl bört hafva förutsett att det haltande på båda sidor, som utmärker utskottets betänkände, icke kan leda till något resultat, Jag vill icke heller ingå i någon vederläggning af de många anföranden sor här blifvit afgifne, dels derföre att sådant i allmänhet icke är särdeles uppbyggligt att åhöra, och dels derföre att:man så lätt förledes till bitterhet: Det är i alla fall att vänta ochmed viss het förhoppas att den, som åhört de olika: skälen för de olika menidgarne, i sitt bjerta noggrant kommer att öfverväga dessa skäl och derefter fatta sitt beslut och såmedelst göra en dylik vederläggning öfverflödig. Så mycket heldre vänder jag mig till det kongl. försläget i detta ämne, och jag måste erkänna att det är ett under, hvartill historien icke framter något mötstycke, att en könung: framlägger ett dylikt förslag inför sitt folk. Visserligen hafva vi sett att under revolutionstider bierarkiens makt blifvit braten och kyrkans gods plundrade; vi hafva också sett att uti. protestantiska länder denna samma makt blifvit öfverflyttad i den vörldsliga maktens hand; men att en konung utan yttre anledning, utan att något spår till ovilja eller mindre bovågenhet mot det hierarkiska elementet kan anses förefinnas, och utan att någon skulle eps djerfvas påstå att vår konung mindre ömt än vi skulle vara den evangeliska läran tillgifven, tillbjuder oss en frihet, som de flesta folk icke förmått köpa annorledes än med strömmar af blod, det är en företeelse af så utomordentlig beskäffenhet, att denna ensamt borde vara tillräcklig att öfvertyga oss derom;att en högre makts kärleksfulla kallelse här frambäres till oss. Skulle vi försaka en sådan frihet? Det är omöjligt att svenska fölket skulle vara så förblindadt, så förstockadt! Min själ fröjdas innerligen öfver att Herren Gud välsignat den: bäste, den rättrådigaste konung med den nåden att få, såvidt på-honom ankomrner, afvärja från vårt fosterland den Guds vrede, som mer än öfver:200 år. hvilat öfver detta land, derföre att.vi missförstått och missvårdat den kallelse, som blifvit oss anförtrodd. När det allsmäktige Guden kallade detta fåtaliga och fattiga folk att föra frihetens och ljusets fåna blandandra fölk;-då! stälde han också-i. spetsen för vått folk en man, en hjelte, icke en sådan af det vanliga slaget, hvaraf: många exemplar funnits i. tiden, utan en jelte, som var en Guds, en sanningens kämpe, som sste och erkånde i hyarje sin banlling att han iekd kämpade i sin kraft, utån i trons, i kraft. Hans folk var också genomträngdt af samma anda, och ehuru icke alla hans kämpar voro så renhjertade som, den store koniuogen,. var dock den stora än den -lifvad af. hans anda, och i denna anda och kräft handlade de, gingo de med föll förtröstan. i det bebagade Herren Gud segern till mötes. Men rid att låtå den storökonungen efter om kort st gå ur tiden; och hvad hände: väl:då-och; hvad hat) sedan Händt?Jo,j att den här; som-under honom: var he-, drad för fin manstukt, sin gudsfruktan, förföll till likhet-med de öfriga Tysklands härar; och fastän det icke låg i den allsmäktiges visa råd att straffa Sverge så som det förtjent, på det icke dön goda såken: måtte gå under, har likväl icke straffet ute. blifvit. På det föraktligaste sätt förvedrade. Gustaf. Adolfs.dotter Sverge: genom alla:möjliga, brott och öfvergick slutligen till den lära som fadern så. ärö