BLS SEJERSARRKESSERESSFREEARE esse —V-tt Vid rikets ständers femte sammanträde 2 går afton för gemensamma öfverläggningar rörande religionsfribetsfrågan erhöll först Anders Eriksson från Elfsborgs län ordet, Han hyste icke minsta farhåga för den luther ska lärang bestånd, den måtte kringgärdas med yttre lagar eller icke; :dock trodde: han, att ju mera man löser de band af yttre: atadgar, hvarmed mat trott sig stärka henne; desto bättre skall hon kunna visa att hon hvilar på säkra grundvalar; Oaktadt anhängarne af tvångslagar åberopat -bibelställen, enligt Hvilka Jesus och apostlarne varnat för affall, så trodde talsten dem likväl icke kunna åberopa något enda ställe iv det uppenbarade ordet, der det tillstyrkesatt genom strafflagar göra sig säker: Affall skola motverkas genom lära och exempel-i-lefvernet. Hade förslaget varit annorlunda rubriceradt; så att ordet religionsfriket, bvilkets tyckes vara många en styggelse; der icke förekommit, så trodde Anders Erikssony att det icke skulle ha rönt synnerligt motstånd; För sin egen del gillade han fallkomligt den kungliga propositionen; rek troddejvatt man skulle närmast motsvara det för ögonblicket rådande allmänna metiingen, om några flera hinder lades emot -öfvergång från statskyrkans: bekändelse, hvarföre bhan: icke: ville motsätta sig en återremiss iP detta syfte: Hr Henscheh etinradey att då ban för nitton år sedan Började arbete för religionsfriheten) möttes Han öfverallt afolikgiltighet; om icke motstånd; ni hade dets likväl kommit. så långt, att alla fyra stånden voro församlade för detta ärehde. Såsom stöd förs den-frisins nade tölkningen?af 166 regeringsformen uppläste talaren ett utdrag ur-en artikel af Henrik Reuterdahl uti-Theologisk Qvartalskrift för 1828, der? författaten på ett-slående: sätt ådagalagt, ätt grundlagens bud om religionsfribetpå dettå ställer är fullkomligt allmänt och gör ingen åtskilnadmellahs inföddesoch främmande 3 att dessa! lagensord stå och kunna ej bortresonnerasv, och att: prösterskapet är sålunda lätkerahismen ö sin! mest utvecklade och stränga förm ålayd; konungen: och civil embetsmån åter efter Upsala mötes beslut: alla andra häfva, under em fricsochotvungen religionsöfning, en fullkomlig somvetsfrihets (Vid anförandet : af dennas strof steg: hr erkebiskop Reuterdahl upp och aflägsnadesig.) Taleren eritrade vidare att;i fullsreligionsfrihet innefattades icke: blott trosfrihet; bekännelsefrihetoch lärofrihet, utan äfven associa ionsfrihet, kultusfrihet och friheten att sjelf ordna sin -gudstjenst;: och: han troddej att Euäropas opinion skulle på: oss så inverka, att vi åtminstonecicke skulle sökaslandsförvisa en menniska: för! det-hon säger hvad hon tror. Med exempel från de-senere: åren ådagalade slutligen hr Henschen det-opraktiska i våra religiösa tvångslagar; som gifva anledningar till både sorgliga och löjliga uppträden, försvarade baptisterna--emot doktor Säves beskyllningar samtsförordade bifall: till den kungliga propositionen. H: exe. justitiestatsministern Gänther uppträdde förnämligast emot de: farhågor som man sagt sig hysa för dexpraktiska följderna af ett bifall till Kongl: Maj:ts förslag. I:ett enkelt och klart föredrag: visade han, att dessw farhågor ärovalldeles obefogade, Förs öfrigt erinrade han; -att-landsförvisningsstraffet alldeles-icke-:kunde verkställas i större skala; och att: det för: öfrigt är så förkastadt af allmänna meningen, att lagskipningen till och medi enstaka fall. med-alltskäl-tvekar att försöka sätta det i verket; Domprosten Bring menade, att samhällets samveten borde lika mycket omhuldas; som individens samvetey:; och för samhället vore: det en samvetssak att:med kraft upprätthålla enheten i-troa Efter-em vidlyftig. deduktionj hufvudsakligen stödjande sig påsde Stablska: juridiskt-teologiska teorierna om den kristliga staten.och hvärigeröni hän ville-visä, att det borgerliga samhället. bör vara! bygdt på någon viss bestämd religion -och till och med på någon viss. bland de-särskilta. kristliga konfessionerna, kom: hr: Bring : till korollariet; v att staten icke får; erkänna några afvikande sekter, och till följd deraf icke af