TEer böra, för att med lika beskattöing belägga der T verkliga sockerqvåntiteten i båda slagen, förhålla sig som 8 till 10. Om således tullen å råsocker sätte: till 8 öre, så blir allt det; hvarmed tullen å raffinac öfverskjuter 10 öre, ett r:nt premium för de svensko raffinadörerna, hvarmed dessa hafva försprång fram för. de utländska raffinadörerna. Då K. M:. före slog fullen å raffinad till 13 öre, lemnades de sveb: ska raffinadörerna sålunda ett skydd af 3 öre pe skålpund. och K. M:t ansåg också detta vara nog Detta skydd, fuliföljde hr finansministern, bär icke heller någon småsak, ty det utgör icke mindrän 1 million rdr rmt om året. Men då således en skillnud af 5 öre mellan tullen å den rå och den raffi nerade varan lemnar ett så anscnligt skydd, insåg talaren ståndet ha begått ett misstag, då det vid de föreslågna tullsatsernas förböjniog faststälde skilna den till 6 öre. Skulle detta ridderskapet och adelns beslut bäfva rikets ständers, stode det emellertid regeringen öppet att vid tulltaxans utfärdande nedsätta tullen å r-ffinad till hvad den i sådan: fal bör vara, eller 14 öre, hvarföre, och, då det, för at! få tullsatsen9 öre å råsocker understäld förstärkta bevillningsutskottet, icke funnes någon annan utvär än att ridderskapet och adeln vidblefve sitt beslut, så tillstyrkte han att ståndet nu skulle afslå den g.orda inbjudningen. Hr Fiach talade deremot för båda de lägre iullsatserna och yrkade följaktligen bifall till inbjudnirgen, särdeles som det deri upptagna förslag nu var af 3 stånd bifallet. Hr Fjerta instämd: med hrr Fåhreus cch Gripensted: att sockret är bland allas k. kassaartiklar, der af hvilken den beskattande representationen vigasi kan komma åt statsivkomster; men ansåg der före slagn: förhöjningen af i öre i tullen på råsockretcj nödvändig, då detta stånd förut bhede höjt tullen på en annan kassaariikel, salt och torr fisk, äfvenson salt kanske kommer att tullbeläggas. Detta h r ej varit afsedt i den kongl. propositionen. Ökad tul: på sockret skulle då blott åstadkomma samlandet af ett öfverskott, om berätningarne i den kungliga pro positionen i öfrigt varit riktiga. Det kunde välvars beqvämt för regeringen ledamöter att vid hvarje riksdag hafva öfverskott i skattkammarer, men dermed följde dock ett ondt, menade ialaren, som representationen borde vara avgelägen att undvika. Regeringen är nemligen ständigt belägrad :f påtryckningar från löntsgareintresset, som, utan att klandra personerna, i följd af sakens natur alltid blifver omättligt, emedan de skattdragandes tillgångar aldrig kunna medgifva så stora tillökningar, att alla tjsnstemäns önskan om ett bekymmerfritt lefnadssät: kan tilifredsställas. Detta intresses anspråk syne: ock svårare att emotstå i den mån öfverskott finnas vid-riksdagarnes öppnande; på sådänt sätt ökas anslagen först, och för avt sedan fylla behofvet tager rån six tiliflyzt tili kassaartiklarne i tullen, hvilka då är godt st: hafva sparat till dess det gäller oundvikliga behbof. Angående tullen på raffinadsocker erinrade tel, v:d des anmärkning hr Fåhreus gjort om den redsssining som i alla fall sker, att i fall utskottets försisg 13 öre bifalles, så är detta ingen ny sak; det ör vel kändt, att redan från flera riksdagar nedsättning til! 4 sk. bko yrkats, som är mindre än 13 öre, och at: vid sista riksdag kollisionen med sockerinförsela fråv Norge, hvilken numera upphört, åberopades och då aniogs såsom egentliga skälet mot en sådan nedsätt nisg. Tal. omnämde ock en tiil riksåagsmånnea utdela. broschyr, hvars syftemål var att bevisa vådan sl koskurrensen med raffinadsocker från Holland, Belgien och Frankrike i anledning af det förmenta exportpremiesysiem, som i dessa läncer är rådande, och hvilket skulle bevisas genom attesterade prisuppvifter, hvaraf man ser att toppsocker från Hollavd stått någsa rdr lägre i pris per centner än så kallad: Hövabusocker. Hvad Frankrike angår menade taiaren, så går dock intet socker derifrån åt rorden, förmodligen emedan förhållanden finnss, som jemna mera fördel att exportera det till Algerien och andra Medelbafsorier. Hvad det holiändska sockret angår, så är i broschyren uppgifvet, att ett premium motsvarande en ren present sf minst 4!7, öre pr gifvea-för sockerexporten derifrån, samt att 120 millioner IE utföras. Deraf skulle följa att de holländska raffinaderierca få i ren present 540 millioner öre eller. nära 5!), millioner riksdaler riksmynt af statskassan. Huru. dålig hushållningen må vara i Holland, har man dock svårt att förklara sig, möjligheten af ett sådant slöseri. Uti en tidning hade man nyss sett förhållandet förklaradt så, att visserligen en betydlig exportpremie eger rum, men med vilkor att raffinadörerna alltid ansvara statskassan för en viss summa: i be. hållning åf tullen på råsocker, samt att premien också derföre minskas så snårt exporten af raffinsd öfverstiger ett visst belopp, och detta tycktes ock vara sannolikt. Också hade han hört, att det bolländska toppsockret för det mesta: vore så: uvderhaiiigt, at det i anlednisg af sitt billiga pris mest användes till omsmältniug, och slutligen borde tagas i bötrsktande, att det: allt Hittills lyckats sockerbruksintfesset härstädes att få det under namnet Havannasocker bekanta finare koloniälsockret be:agdt med samma tull som toppsocker, hvilket ingenstädes eljest är fallet, till och med i Ryssland. t Hr Gripenstedt uppträdde derefter ånyo, denna gång för att försvara den beräkning han uppgjort öfver den proportion, hvari tullsatserna å råsocker och raffinad böra stå till hvarandra. Han erinräde dervia om förhållandet i ingland, der olika tullsatser äro stadgade för till sockerhalten ölika slag af råsocker, men man genom noggranna vetenskapliga undersökningar och med fästadt afseende å de proportioner, i hvilka de olika slagen vid sockertillverkningen ingå, kommit till det resultat, att tullsatserna å råsocke: och raffinad. böra rätteligen förhålla sig till hvaran dra såsom 75 till 100. Och der krusade man c med saken, utan tillämpade i verkligheten denn: grundsäts, utan afsesnde på något särskilat skydd för tandets egna raffinaderier. Hade härsa ma beräkringsgrund anfagits, skulle tuliea å raffisad blifvi:-10?, öre. Då K. M:t nu föreslagit 13 öre, hem stälde tal. således om han såsom konungens rådgifvare kunde anses ha gått oförsigtigt tillväga. För sia del hade han endast varit tveksam om han icke gått alltför långt i eftergift för sockerpatronerna och gynnat dem alltför mycket på allmänhetens bekostnad. De farhågor, som blifvit uttalsde i afseende på der nozska importen, grundade sig hel: och hållet på ei misstag. Det vore numöra öfföfenskommet mellan Sverge och Norge, att ingen tullrestitution skall : någondera sidan ega rum vid utförsel af socker frår det ena landet till det andra. Vidare vet man, att tullen å råsöcker i Norge blifvit faststäld till 3 sk. bko, eller 8!V, öre, och att vid irförsel derifrå: till Sverge af raffinad skall här erläggas hal? tull, eller 6, öre om denna tull vore 13 öre, såledss en beskattniog af tillsammans 15 öre. Detta bevisad. sillräckligt, att all farhåga för täflan från norske sidan är ogrundad, sedan tullrestitutionerna upphört Grefve af Ugglas gjorde vid hr Gripenstedts beräkningar den anmärkningen, att om man antoge förhållandet af 8 till 10 såsom grund för beräkninningen, skulle skyddet, om tullsätserna blefve resp ) och 14 öre, endast blifva 2 37, öre, ej 3, så:om hr xripenstedt antagit. Det slag af råsocker, som här egagnas, lemnade dock icke den produkt i raffinad. om hr Gripenstedt antagit, och han hade heller icke ;eräknpat någon tillverkningskosinad. a OO O— ORO OO OROAR OEEERa ych sätta giv i ro. Men at vid framekridar I r