Aftonbladet – 26 oktober 1857, sida 2

anförvandt bombasetten, och de italienska halmhbattarne gingo till ett pris, som nutidens damer skulle finna öfverdrifvet. Hvilken lefvände och lifgifvande kraft ligger det icke i handeln, som, en gång en afkomling af freden och dess fostrare, sätter menniskorna i så stark beröring med hvarandra, och som genom det ömsesiga intresse, den väcker, uppkallar eftertankan och beräkningen och manar till verksamhet, ansträngning och täflan! Det är sant, att säljare ooh köpare ioke närma sig hvarandra för något intresse af högre art: båda hafva de ett materielt. ändamål; .som det timliga behofvet eller-begäret bestämmer. Men man erkänner nu, att denna omedelbara anledning till menniskors beröring sinsemellan medelbarligen mödförer högre och ädlare frukter. Handeln möjliggör ett civiliseradt sambällstillstånd, den är den. medborgerliga odlingens häfstång. Och denna högre och ädlare sida kan handeln visa sig ega, ej blott såsom handeli stort; såsom en utbredd verldsrörelse; den kan visa sig på denna vackra sida äfven i smått, såsom det enskilta köpmanslifvet. Den materiella förkofringslusten är icke alltid en rå vinningslystnad, den rena egennyttan är icke nödvändigtvis köpmannaverksamhetens enda driffjeder, den är det aldrig hos den sanne. och store köpmannen, hvilken drifves till företagsamhet af den lust, som födes af yrkets natur, nästan på samma sätt som konstnären och vetenskapsmarnen, när dessa äro sådana de böra vara, eggas af en inre nödvändighet. En sådan köpman glädes ät vinningen, sågom medel för utvidgning af spekulationen, cch de förluster han stundom roåste göra bekymra honom mindre såsom förluster betraktade, än såsom misiräkningar i kalkylen, såsom förödmjukande intyg öfver en mindre skicklig spekulation. Handelsvinsten, den han ocksä