Aftonbladet – 26 oktober 1857, sida 2

ligen mörk och oansenlig, ty glasrutorna i dubbeldörrarne åt gatan, som voro tillslutna under den kallare årstiden, förmådde endast insläppa ett sparsamt, af de höga husen fördunkladt ljus. Hyllorna vora ej fanerade, ej betsade, ioke ens målade med -perlfärg, ex medelväg af prydlighet, som utgjort en öfvergång till våra dagars elegans; de voro helt enkelt omålade, af vänligt trä, till en del öfverklädda med hvitt papper. Disken gick i en halteirkel, att så många flera köplystna kunder måtte kunna på en gån få plats vid den, och en ganska simpel soffa, hvars site betäcktes af grönt vadmal med vidhängande yllefrans af samrca färg, och ryggoch sidodynor öfverdragna med rutigt bomullstyg af andra färger, hela soffan likväl ymnigt och hårdt stoppad med tagel, som den tiden brukades mera: oblandadt än nu, var bodrum: mets enda utstyrsel jemte en anspråkslös spegel och en från takets midt nedhängande lampa, med en ofantlig oljereservoir och trenne armar, och en lampett med tvenne ljus i fördjupningen af fönsterna; somvoro tvenne, voro den mörkare årstidens enda upplysning. Men sågom förut är nämdt; var bodens varuinnehåll af mycket värde, ej blott jeomförelsevis, utan i sjelfva verket af ett lika stort som i hvilken dylik bod som helst nu för tiden: der funnos spetsar af utmärkt beskafferibet, sameter, Hllonsnraer, levantiner, tafter och i allmänhet sidentyger af mångabanda arter, förger, fasoneringar och benäraningar, den. tidens .modtyger till rätt höga priser, jemförelsevis högre än nu för tiden, merändels tyska, men äfven franska. Svenskt siden fanns väl äfven då, men det var Jemförelsevis dyrare än det utländska, och derpå följaktligen för en köpman ringa att förtjena. Den tiden var bombasinen en fin och ädel modvara, äfvensom dess feminina närmaste