Aftonbladet – 26 oktober 1857, sida 2

behöfver för sig och de sina, förbiser han visserligen icke, men i sjelfva rörelsen, i varuomsättningen, i handelns eget väsende eger ban sin lust; deri ligger hans tankars verld, det materiella i hans sträfvande. Med undantag af so marmånaderna, under hvilka då, såsom ännu i dag är fallet, handeln var obetydlig, emedan den rika och förnäma Stockholmsverlden vistades på landet, var det dagligen hela året om en ganska liflig rörelse i denne köpmans bod, och framemot middagarne allra lifligast: Fyra personer hade då inom disken full sysselsättning, och mot julen behöfdes till och med förstärkning i personalen. Det var en rörelse, ett lif, en brådska, ett upprullande, afmätande, afklippande och inläggande i paketer! Men i de brådskandes miner visade sig intet beaväradt missnöje, ingen trötthet, utan endast uppmärksamhet och artighet, nöje och belåtenhet. Personerna inom disken rörde sig med hastighet, passerade med sina tygstycken, askar och andra varubördor med lätthet förbi hvarandra fram och åter, och kommunicerade derunder med hvarandra med en glädtig hviskning eller utbytta blinkningar. I denne köpmans skola fingo hans yngre biträden icke blott en god lärospån för Bandelsyrket, utan en verkligt moralisk uppfostran. Sjel? egde han ingen skolbildning, ty han hade, som ett fattigt barn; uppkommit till bufvudstaden från en aflägsen landsort och der blifvit, såsom det hette, insatt i handeln. Men en god och läraktig natur, godt föredöme och det egendomiiga inflytandet af en handelsrörelse, som fordrar beröring med den bildade verlden, hade gifvit honom humanitet och en verkligt förfinad umgängeston, och, hvad som icke minst hös en man af hans yrke är lika vigtigt som vackert, rättsbegreppet var hos honom fullkomligen utveckladt och verk