STOCAHOLIS. åsn 20 Okt. Det är nu jemt en månad sedaz H. K. H. kronprinsen öfvertog det af rikets ständer honom lemnade uppdraget att m-d full konungslig makt och myndighet föra riksstyrelsen under H, M. konungens sjukdom. Detta ör visserligen ännu en alltför kort tid, för at: af .densamma kunna draga några besärida slutsatser eller derefter ställa något horoskop! för framtiden, i synerhet som få regerings? åtgärder af någon politisk betydelse under denna tid förekommit. Det torde emellertid icke anses olämpligt att nu kasta en: blick tillbaka och sedan segerruset öfver regentskapsfrågans utgång på åtskilliga håll hunnit något dunsta bort, taga de förhandenvarande omständigheterna i närmare betraktande. Den, som utan förut fattd mening och med nägen närzare uppmärksamhet följde vår opposition mot regentskapsförslaget, tords ha insett, a:t till grun:i för densamma låg, icke, såsom man från motsidan påstod, en blind och oförnuftig bokstafsdyrkan, utan ett fastbållande vid en konstitutionel princip, som vi ansågo och fortfarande anse nedlagd i vår grundlag, den nemliger, att ingen annan än konungen sjel? bör oansvarigt utöfva konungemakten, och att, om han från utöfningen af dersamma är förbindrad, de löpande ärendena böra upprätthållas tills bindret upphör eller ett definitivt arrangement kan träffats Rikets ständer ha på sitt hord hvilande et. förslag; genom hvilket vid a kommande riksdag denna princip möjligen kan komma att utur grundlagen aflägsnar; de fuano emellertid för gadt att redan nu underkänna densamma genom satt nu på obestämd tid anordna en annan oansvarig regentmakt än konungens, och de gjorde detsamsme till och med i långt större utsträckning än det kan komma att ske genom Jet hvilaade förslaget, i det Ze nemligen lemnade regenten full konungslig makt och myndighet. Oafsedt det principvidriga, som synes oss ligga häri, torde det få anses obehöfligt och föga ändamålsenligt att det in:terimistiska regentskapet skall betraktas såsom en alldeles ny regering och i alideles oinskränkt mått utöfva alla majestätsrättigheterna. Så länge ingesting annat blifvit offentliggjordt än de mer än lösliga vetarskapens beräkningar., som viro bifogade den kusgliga propositionen om regentskapet, bör man kunna ega den förhoppningen, att H. M. konungens helsotillstånd genom nödig om vårdnad och hvila kan så förbättras, att H. M:t inom en icke alliför aflägsen tidrymd kan åter öfvertaga regeringsomsorgerna. Det synes dåi sanning vara föga angeläget, att adelskap och riddareordnar under denna tid utdelas. Dessa vedecmälen af kunglig nåd, hvilka numera sakna all egentlig politisk betydelse, så vida de icke kunna betraktas såsom ett korruptionsmedel, höra väl icke till de egentliga regeringsbestyren, hvilkas. obehindrade gång är nöcig för allmän trefnad och säkerhet. Hvad förtroendeembeten angår, så synes det icke heller kunnat medförs särdeles stora rolägenheter, om dessa blifvit tillsatta endast-påförordnande och om de tjenster, hvilkas innehafvare blifvit till förtroendesysslor förordnade, under tiden stått lediga. Man hår i öetta hänseende åtskilliga töregående exempel att åberopa, till och med af statsråd, hvilkas förra befatiningar hållits öppna för dem såsom reträtt. Som bekant har mean i Norge, när så behöfves, tillförordnade statsråd, och utan tvifvel skulle så sant lita sig göra äfven i Sverge, utan mehn för ået allmänna eller för herrar statsråd sjelfva, för hvilka det till och med ofta nog kunde vara en vinst och innebärs ett stöd för en sjelfetändigare och frimodigare hållning vis å vis allenastyrande tendenser, om de med mindre äfventyr för sin borgning kunde när som helst draga sig tillbaka, hellre än att uppoffra sin öfvortygelse. Oaktadt nu ständerna härutinnan gifvit den förut antydda vigtiga och riktiga konstitutionella principen fullkomligt till spillo, så synes det dock ligga i sakens natur och så tydligt framgå ur de förhandenvarande omständigheterna, att det nuvarande regentskapet måste betraktas såsom ett interimstillstånd, att prinsen-regenten icke bör kunna misskänna detta och anse ett nytt tidskifte, en fullständig ny sakernas ordning redan ha inträdt. Vi föreställa oss, att i-terimsregenten måste betrakta den tid han sålunda förer styrelsen, innan han blir kallad att intaga tronen, såsom ett slags lärotid, under hvilken han kan vinna såväl en närmare kännedom om våra lagar och författningar och deras tillämpning, som insigt och erfarenhet i ärendenas behandling och slutligen nödig kännedom om de fungerande personerna, deras skicklighet, förmåga och framför allt deras karakter. Under en dylik lärotid kan och bör icke landet af interimsregenten fordra eller önska några utomordentliga kraftyttringar, allraminst om dessa skulle vare dikterade af en käck sjelfkänsla, som blott alltför ofta förblandas med en på skäl, insigt och erfarenhet grundad öfvertyelke. g Det säkraste medlet för en ung regent att icke vidtaga åtgärder, hvilkas följder och inverkan på folkets :opinion han icke ännu kan reda för sig, är att icke gå längre än han behöfver och icke åtaga sig större politisk och moralisk ansvarighet än nödigt är, att genast från början aflägsna allt kamarillavä sende samt villigt lyssna till och samvetegrannt pröfva de framställningar, som ds konstitutionella rådgifvarne ha att afgifva. Om det allmänna missnöjet högljudt ger sig tillkänna öfver syftningen till allensstyrande hos en regent, som i åtskilliga f 4 RDI? 3 SRK SER SE ISNAER