Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent ;) Berlin. den, 19 Okt. Ställningen i Berlin under förra veckan var verkligen ganska oroväckand e, De officiella bulletinerna om konungens sj: ;ikdom voro fortfarande lugnande, och likvöl yoro många rykten i omlopp, hvilka ej 7 järdeles öfverens-: stämde med dera. Bulletin erna voro ej osannfärdiga, men de uttalade Sgonskenligen endast balfva sanningen, derig,enora att de blott fästade sig vid det kroppsliga ällståndet, under det att själstillstär ;det icke förbättrat sig) i samma förhäållanf je, Man hörde uppgifvas, och detta till och; med i diplomatiska kre sar; att konungen fr jrtfarande ej var vid fullt redigt medvetar å.. Det redigaste han yttrat lärer varit, C å han den 14, dagen före sin födelsedag, sade: Jag kan nu icke i morgon mottaga M nga besök. Men om sjelfva födelsedage a hade han då icke något begrepp, och den, 15 omnämde han icke densamma :med ett enda ord. Under mer än en veckas tid 4ar drottningen innehaft den kabinettsorder, hvarigenom interimsstyrelsen — detta oklara mellanting mellan. regentskap och ute-! slutande ministerregering — skall uppdragas åt prinsen af Preussen, och mean försäkrade, att det ännu icke varit möjligt att få den erforderliga underskriften af konungen. Hans tillstånd tillät ej detta. En bekräftelse på .dessa oroande rykten ville man finna uti ett par rader i Neue rsreussische Zeitung, som beledsagade en af de sista officiella bulletinerna med den anmärkningen, att det uppgifvits; att H. M:ts kroppskrafter voro i tilltagande. En dag undertecknade d:r Scboenein icke bulletinen, såsom det påstods, derföre att han sjelf. var illamående. Genast spred sig ryktet, att han funnit bulletinen icke vara nog bestämd och fullständig ochingifvit sin afskedsänsökan (hvilken han redan en gång förut för några veckor sedan lärer ingifvit, derföre att hans föreskrifter icke följ: deg). . Följande dagen fanns åter hans namn på bullstinen, men denna lät också mindre Jugnande. Så tyckte man sig finna i staden, och en beklämd sinnesstämning intog alla. Tidningarnes tystnad, isynnerhet i hufvudstaden, ökade förstämningen i sinnena, utan att tala ora den oro, hvaraf alla de betogos, som solat sig i maktens återsken, men hvilkas sol nu aotade att gå ned. Småningom tilltog allmänhetens missnöje öfver njuggheten på alla märmare underrättelser rörande konungens tillstånd, öfver de klassiskt lakoniska bulletinerma och de dessutom blott för en liten krets tillgängliga fragmentariska korrespondetsunderrättelserna i utländska tidningar till den grad, att det väckte vederbörandes uppmärksamhet. Det berättas, att uppläsandet på offentliga ställen af de till allmänhetens lugnande skrifnaöfficiösa artiklarne gifvit anledning till misstrogna anmärkningar, och zarresteringar lära hafva skett, för hvilken senare uppgifts sannfärdighet jag dock ej kan gå i borgen, utan fastmera är jag benägen att hänföra densamma till sådana öfverdrifna historier, som bruka dyka upp under oroväckande förhållanden. Ni bör icke förundra er öfver denna något orediga skildring af hvad som för närvarande lifligast sysselsätter 2llmänheten. Den afspeglar blott iroget anblicken af Berlin under de senaste 14 dagarrie. Och i andra kretsar var, om möjligt, späoningen ännu större. Tillförordnad regering eller regentskap, detta var den svåra fråga, som ännu i detta ögonblick icke funnit sin lösning. Jag försökte i mitt förra bref framställa 8 ilnaden dem emellan. En tillförord:sad regering i kraft af en kongl. ordonnans, medför helt enkelt rättigheten att und.er.eokna namnet; man undviker derigenom kamrarnes sammankallande, och ministeren eger större maktfullkomlighet, i samma män pringen förlorar densamma, En sådan regering önskas följaktligen lifligt af ministåren. I synnerhet skall hr von Manteuffel. ifra. för densamma. Från ett visst håll, der man är intresserad i frågan, utsprides visserligen, att ministåren har för afsigt att beträda grundlaglighetens vög, och att prinsen af Preussen är emot denna, emedan han drager i betänkande att besvärja författningen... Men detta är dock endast en med afeigt hopspunnen dikt. Utan att, i bändelse af:ett tronombyte, öfverskatta de parlamentariska utsigterna (till hvilken vigtiga punkt jag framdeles skall återkomma), ligger dock grofheten i denna fabel för öppen dager. Prinsen vet fullkomligt väl, att han förr eller senare måste besvärja författningen, och man kan af hans rättframma och okonstlade sinnelag Hoppas, att då han en gånvg besvurit den, han också orubbligt skall efterlefva den. Hvarföre skulle väl då prinsen såsom regent vara obenägen att göra hvad ban såsom konung måste göra. Hvarje herrskare ser dessutom gerna sin makt utvidgad, och regentskapet medför i alla händelser för prinsen den fördelen, att det jemte ansvarigheten äfven försäkrar honom om en större frihet att handla i långt högre grad, än som vore fallet med det interimistiska tillförordnandet. — Man kan taga för gifvet, att prinsen önskar regentskäpet, men att de ofvan antydda bemödandena hittills lagt hinder i vägen för detsammas tillförordnande. Prinsens vägran att mottaga förorddandet, så framt det icke uppdrages åt honom genom en lagligen undertecknad och kontrasignerad kabinettsorder, har förorsakat dilemmat; detta undertecknande förutsätter nemligen, att konungen har fullt medvetande och förmåga att besluta, men, om detta ej är fallet, blir ett regentskap af nöden. I detta ögonblick, den 19 Oktober :kl. 7 på aftonen, är frågan ännu ej afgjord. Läkarne kunna ej blifva ense. Weiss hyser minsta farhågan öfver konungens: tillstånd; Schoenlein (den skickligaste och erkändt erfarnaste) skakar på hufvudet. Grimm går medelvägen. Denna olikhet i äsigter gör det omöjligt att draga nägra säkra slutsatser. I dag hafva läkarneförklarat, åtminstone de sangviniskt sinnade, att de hoppas, det konungen Iwmara 1Å Aanar gsl8f akball burna maddala fe