Aftonbladet – 23 oktober 1857, sida 2

u——— —————— nn När allt kommersomkringy så har du bibringat Noradeder galnaideerna, och värt näfvarandeutblottade tillstånd ärkåledes dittverk. Nej, morbror, aldrig fört än i dag ha Nora och jag talat i detta ämne; men jag fann Noras uppförande så beändransvärdt, att. det ökade-mia-kärlek-till-henne:o Beundransvärdt, säger dus,; inföll gubben med hetta; sär det beundransvärdt att hon så stökat till åt oss, att Vi-icke en. gång ega mat för dagen, och ingen menfiska som vill gifva henneett anständigt arbete, så att hon nu, liksom förr, är i stånd att bistå mig och sina brödet. Henrik, Henrik, det du hos Nora beundrar, :har bragt oss till tiggarstafven, utropade gubben med grämelse; ty jag er ieke en gång biöd hvarken. för denna eller den kommande dagen. 3 Den gamle manneiv gömde ansigtet i händerna, g Morbror, det lilla jag eger vill jag dela med mig för afhjelpandet af de närmaste-bekymren, och tro mig,:då jag vid hederlofvar aft redan i dag tala vid häradshöfding D—X, så att Nora skall få arbete. Ack, morbror, hvarföre kan jag icke utan andras bistånd beskydda eder och betrygga eder framtid.o Nora inträdde i detsamma, och på den unga flickans ansigte hvilade ett uttryck af glädje, som gjorde hennes ungdomliga skönhet nästan strålande; 7 Efter shenne kommo de minderåriga bröderhå.! (Sedan de ihelsat, sade de: Nora, vi ärö så hungtigew: Stackars Mifa-gosans; hviskade fadren; Nora Jär 4 dag ingenting hafva att gifva er.s Bästa morbror, jag eger ju den rätteti att få afbjölpa ögöhblickets behofo, inföll Henrik och stack-handen i bröstfickan. Det behöfs icke, Henrik, hviskade Nora med ett tacksamt leende. Gud Kar afhjelpt det; jag har fått en liten summa för mitt arbetes, Fadren såg upp. Nora stod framför honom; ödmjuk och nästan bedjande var den blick hon på gubben. sota; Paj örlåt mig om jag gj ig sorg; men edu; min älskade far; Gud har hört