n I fattade böcker deruti, att dess innehålllär outtömligt 11 I oändligt? : al År icke just detta rätta kännetecknet på bibelor nå dets gudomliga ursprung? j: Å 3:o Hvilket öfrerensstämmer möst med Kristi milds -4 och kärleksfulla lära, antingen av med saktmodighet , Hida andras villfarelser, eller att med köttsliga vapen söka påtvinga den vår tro? 2 Timot. 2: 24, 25. Math. 26: 51. 52. 53. Luce 9: 54, 55. 56. Joh. 18: 36. .37. 2 Cor. 10: 3. 4. 4:0 Hvad lärer oss kyrkohistorien ? Har någonsin fysiskt våld mäktat tillintetgörs kätteri? 5:o Hvilka länder hafva i verldsligt afseende varit lyckligast: de, uti hvilka olika trosbekännare fredlig: -T bott bredvid hvaranåra, eller de, der man ansett de : J såsom en plikt att med våld framtvinga trosenhet ? 6:0 Är fullkomlig kyrklig enhet möjlig ? Förefinnes sådan enhet i tro hos vårt svenska presterskap P eller äro icke mänga lärosatser underkastade tvist blanc svenska kyrkans presier P . 7:0 Är en fullkomlig kyrklig enhet i sjelfva verket önskansvärd ? Skulle icke i sådavt fall religionen förlora i lifaktighet och stelna uti endast yttre former och ceremonier? Skuile icke äfven lärarnes nit och ifver -Åslappas och svalna samt lätteligen öfvergå till indif dferentismp : I alla rerldsliga saker är det konkurrensen, som Tlifvar Vill täflan och ansträngningar. Gäller icke j samma lag äfven för andliga ting? 8:o Kunna våra nnvarande lagar emot affall ifrår kyrken tillämpas? Tvingas man icke att se genom fingret med brott emot desammiå?P 9:0Är det värdigt, är det nyttigt, år det lämpligt att bibehålla lagar, dem man icke vågar tillämpa? Undergräfves icke derigenom en af samhällets starkaste grundvalar, lagens helgd? 10:o De, hvilka, såsom skyd1 för statskyrkan påyrka dennas rätt att förfölja olika troende, kunna de klandra och fördöma judarne, för det desse, för upprätthållande af sin Statskyrka, korsfäste Kristus? ne br dartöljer dissenters, gör man sig icke derinom jen till samma brott, som j Stvade AR RR SO MNSraN ae r icke ant: ett i; isti Fe RN förnyadt, ett dagligt Kristi ör som Kör ep Kristi jära och likväl begår så—.-orott, för han sig icke skyldig till. synd emot den Heliga Saar E : pg Efter skildringen af kätterlets historia yttrar en i häfderna vidt förfaren författare något, som synes högst förvånande, men i sjelfva verket är ganska naturligt, satt i striden emellan ljus och mörker segern alltid varit på det senares sida, När helst två mevingar uppträdt i strid :mot hvarandra, och denna strid afgjorts på kyrkomötena, har den meningen alltid dukat under, som mest öfverensstämt med menskliga förnuftet; städse har den segrat, som mest håoe gt RA har trons mörker blifvit förara r renlärighet, upplysningens ljus deremot för kätteri nn a ereiyraingens jua, deremo Hvaraf kommer detta ? frågade han. Deraf att furstarnes och. presterhes herrsklystnad förmått dem att söka hålla verlden i mörker; emedan erfarenheten Vibat, att ljuset störtar deras allmakt ; deraf att ljuset eller sanningen, kännande sin egen värdighet, endast strider med andens vapen, hvaremot mörkret eller lögnen, i medvetande af sin andliga vanmakt, anlitar den fysiska styrkans vapen och derigenom naturligtvis måste vinna seger. Men det är blott fysisk seger, ei seger för ögonblicket; ty de sndeliga stridskrafterna äro öuttömliga; evigt unga, uppträda de ständigt ånyo på vädjobanan, under det att de fysiska, enligt nattirens lag, småningom förålåras och utmattas. Derföre, ju flere segrar valdet tillkämpar sig, destomera förbereder det sitt slutliga nederlag och sanningens varaktiga seger. Då denna författare yttrade detta, tänkte han sig historien i gin allmännelighet och hade . mindre afsebnde på vårt aflägsna fädernesland. Vi hafva i detta hänseende eti siort företräde frsmför nästan alla andra länder. Då sandra furstar och konungari allmänhet sökt att förtrycka folkfriheten, hafva de störste af våra stält sig i spetsen för nationen, så-: som frihetens och upplysningens banerförare. Hvems sköld är det, mine herrar, som här sitter främst bland alla? Hvem är det, som vi af de framfarne store kalla den förste ädlingen, den förste medborgaren? Jo! han, som krossade de fjättrar en utländsk tyrann pålagt oss. Han som slet de band, lvarmed biskopen i Rom höll oss snärjda; han, slutligen, hvars sonson i kampen mot våldet göt sitt ädla blod på slagfältet och segrande i döden löste en fången verld från dess andliga bojor. Sedan vi. genom dessa stora konungars bragder blifvit befriade från utländskt våld och förtryck, har vår kyrka af utländska fiender fått ostördt utveckla sig; men det har gått med henne såsom det ofta plägar ske, att sedan man sjelf blifvit fri från förtryck, börjar man förtrycka andra. Så ha i vår protestantiska kyrka småningom insmugit sig katolska begrepp och föreställningar. Vår kyrka har i likbet med den katolska sökt göra sig till den enda saliggörande. Reformationen kan således icke anses fullbordad; deruti måste återinföras toleransen. Den reformation, som. Gustaf Erikson och Gustaf Adolf grundlagt, söker nu konung Oscar att fullborda. Han har, liksom desse framträdt i frihetens och upplysningens namn. Då nu ett förslag i detta hänseende framkommer ifrån ett håll, der man i andra länder har att frukta just motsatsen, hvad är då representatiofens skyldighet? Hvarföre ega vi en författning, hvärföre en sammansatt regering? Icke är det för det en sådan är enklare och beqvämare än då makten är koncentrerad i en enda persons hand? Nej, man har just genom ständer sökt förhindra en enda persons egenmäktigh t. Ständer äro tillsatta för att skydda folken emot fur starnes ohejdade maktbegär. Under sådana förhållanden och då det i motsats häremot är just från konungamakten, som förslag till frihetens utvidgande framställes, uppfylla vi då vår plikt såsom folkrepresentanter, om vi motsätta oss dessa vår konungs ädla och höga afsigter? Jag för min del vågar icke såsom representant att motsätta mig konungens förslag om utvidgad frihet. Jag hembär vår älskade och vördade konung min innerliga taeksägelse för denna hans proposition och tror att han, såväl genom denna iom flera andra utaf honom afgifna förslag i sanima riktning, visat sig såsom en värdig ympqvist på vår samla könöngastam, en värdig adoptiv son till Gutafver och Karlar. Men denna min innerliga tack amhet kan jag icke ådagalägga på annat sätt, än tt nedfalla inför den allsmäktige och med brinnande örböner anhålla, att Han af nåd måtte åt vår älkade konung återskänka en förlorad helsa, samt bugna fäderneslandet med lyckan att ännu länge få tyras af hans vishet och kärlek. Gud skydde och ;evare vär älskade konung! Lefve konungen! 1 fr Gå LG BS JRR ERK. RR TR RY RR —— Andra. sammanträdet. Den 20 Oktober kl. 5 e. m. Ö:verläggningen öppnades denna dag af Samuel ldmann, som yttrade: Den kungliga Propositionen, ngående utvidgad religionsfrihet och vissa dermed emenskap egande ämnen, har af lagutskottet i dess etänkande n:r 46 blifvit besvarad på ett sätt, som tan tvifvel föranledt rikets ständers närvarande geER RR nr SA RR EE RR