Aftonbladet – 20 oktober 1857, sida 2

hade hon väl gjort? — Intet. Hon hade velat arbeta sig ifrån fattigdom och nöd, till bjelfständighet ooh gberserdå, öch dette made man fördömt henne för. Ja, hennes egen far hade med hårdhet och strängbet bemött henne och öppHört att behandla henne med ömhet. Den enda värelså fom räckte henne en hjelpsam hand var den gamla, sjelf attiga, jangfru Lotta. Under det Nora öfvertänkte allt detta, ränno tåtarnej och en känsla af nharanlös bittethet stål sig in i den unga flickanns bröst, ; sÖfvergiften och förskjuten af alla;s hvibkade hon för sig sjelf. ; I delsamma gick dörren upp: Nöra vände big hastigt om och störtade upp med en stråle hf glädje och öfverraskning i sitt ansigte, btropande: Henrik !s Nora!v svarade Henrik, i det hän slog armarne om den unga flickans lif. och tryckte henne till sig med ett uttryck af trofast kär1eK i sitt vdckra, tedliga ånsigte. Gudskelöf att du är härb hviskade Nora, gråtande. Ack, du ahar icke huru öfvergifven och olycklig jag Varit i Stackars, stackars min älskade Noral sade Henrik och förde. sit hand smekande öfver Noras silkeslena hår samt tryckte herne ännu fastare intill sitt bröst. Eh stund stodo de så, tysta och endast öfverlemnande sig åt det första, på en gång ljufliga och sorgliga intrycket af återseendets första ögonblick; men i bådas ansigten kunde man tydligt läsa, att den tid de varit åtskilda icke för dem varit utan sina 8orgliga och bittfa stunder. De friska och öfverspända förhoppningarne vöro försvunna och erfarenheten med sina obevekliga lärdomar hade bredt ett sorgflor öfver det leende. hoppet med dess gyllene drömmar. Nora löste sig sakta ur kusinens armar och betraktade honom uppmärksamt, hvarefter hön sade: å Henrik, du har blifvit blek och ser gorgsen ut. Har något ledsamt händt dig?... Kanske är det derföre du nu är hör?