Aftonbladet – 20 oktober 1857, sida 2

tiga qvinHan så köpplöjt får kälnpa, oftast är orsaken till hennes fall och den 8 som sedan utan barmhertighetdrabbar henne. Under sådana omständigheter är det väl intet uädör, om n klok qvinnia försöker att, fördomäarne och de många af våra lagar uppresta hindren till trots, egen, hand bryta sig en väg. Långt ifrån att hon derföre borde fördömas och förföljas, tycker jag att hvarje förnuftig menniska borde skänka henre aktniög och uppmuntran. Jag har alltid innerligt älskat Nora, men nu måste jag äfven beundra hennes sjölfständiga väsen; hennes modiga och: behjertade ban gesätt.o Om man; sköljt öfver gubben Stein med ett ämbar kalit vatten,, ha e hän icke kunnat se mera förbluffad ut än kan nu Bjorde. Han stirrade på Henrik mac uppspärrade ögon och balföppeti män; likasom han icke velat tro ina öron. na var så med gubben Stein; att han helt och hålet hörde till den gamlå skolan; hvilken ansåg det så godt som för ett majestätsbrott att qvintian vågade tänka, äl mindre sätta i handling något som utvisade, att hon antåg sig för ett lika begåfvadt väsende som. mannen. Qvinnan var, enligt häng begrepp, född för köksspiseln, nålen Oc barnkammäreri, och hvarje det minsta steg utom detta strängt begränsade område änlåg han, i likhet med de flesta män, för onaturligt, osedligt; opassande, olyckligt, och Gud vet icke hvad allt på o--.. Han hade ännu icke lyckats göra klart för sig att han; såsom Thh rild säger, insåg att qvinnän var mens niska, utan betraktade Henne blött såsom ett slags ädlare Husdjur åt mannen, Ty värrgife vas ännu i vår upplysta tid ganska många män med ahspråk på att stå på höjden af bin tids odling, hvilka i detta hänseende ioke hunnit längre, än gubben Stein. Jag känner en utmärkt bildad och i vetenskaperna djupt forskande man, som, osktadt sina stora Och ovänliga kunskaper, drifver den satsen: att vinnan är en öfyergångsvarelse, som, Står. gränsen emellan menniska och djur. ( orts.)