RE LÖRDAGENS FÖRMIDDAGSPLENUM. Borgareståndet. Diskussionen i läroverksfrågan. Debatten öfver första punkten, deri utskottet afstyrker all: förändring i läseordningen, öppnades af hr Henschen, som till en början endast ville yttra sig öfver ordningen mellan språken. Han fann den nya skolstadgans bestämmelse om franskan, såsom det första främmande språk, hvari skolan borde meddela undervisning, högst olämplig, och stödde denna sin åsigt, som delades af det alrastörsta antalet af skolans lärare, på detta språks fullkomliga olikhet med modersmålet, samt svårigheten att få lärare som kunna rätt prononcera det. Tyskan egde i dessa afseenden ett bestimdt företräde och borde derföre näst efter modersmålet ingå som språkämne i skolundervisningen. För att vinna denva förändring ville talaren yrka återremiss. Hr Hasselrot anslöt sig till de af hr Cederschiöld och kyrkoherden Sonden uttalade åsigter. Af de främmande språken borde således i hans tanka tyskan komma: först, och detta, utom af de förut anförda skäl, äfven derföre att många af skolans Järjungar endast genomgå de första klasserna, och det för dem vore-af vigt att ba fått lära det språk, som de mest behöfva, och detta vore onekligen tyskan. I afseende; på läseordningen borde framför allt tillses, att lärjungarne ej för mycket ansträngas, och att detta skulle blifva följden af den nya skö!stadgan, hade hr Soaden på ett särdeles klart sätt åda galagt. Det vore föröfrigt en gammal klagan att, derigenom att skoltimmarne endast användas till förhörande af. lexor, gossarne nödgades använda fristunderna och mången gång äfven nätterna till öfverläsning, ett oskick som ej vidare borde få ega rum. Det försvagar och förstör barnens kroppskrafter, och mången har, som erfarenheten visat, äfven dukat under derför. Det vore erföre af allrastörsta vigt, att öfverläsningen af lexor inskränktes till skoltimmarne, och, fristunderna finge af gossen, såsom urspruogligen varit ämnadt, användas till lekar och kroppsöfningar, som stärkte hans krafter och muntrade hans sinne. Talaren önskade att ståndet måtte i denna punkt förena sig om det i kyrkoherden Sondåns reservation framstälda förslag. Hr Thomå ville såsom ledamot af utskottet nämna, att majoriteten med sitt afstyrkande ej velat uttala ett gillande af den nya skolstadgan. Den hade endast ansett, att stadgsn borde iå tid att tillämpas och dess brister genom erfarenheten inhämtas, innan någon förändring vidtoges deri. För sin egen del instämde ban helt och hållet i den åsigt, som kyrkoberden-Sonden i sin reservation uttalat. Hr Lallerstedt. Få ämnen hade under denna riksdag förekommit, deri motion rna varit så väl skrifna, som i det förevarande. Det oaktadt, hadeintet ämne rönt en så snöplig utgång inom det beredande utskoitet. Orsaken härtill vore att söka i en mellan presteoch bondeståndens ledamöter i utskottet.ingången koalisation. Man hade i börjse inom jutskottet försökt att få en revision af hela skolstadgan tillstyrkt, och de mest talande skäl hade af personer med auktoritet i dessa frågor blifvit anförda. Men allt hade varit förgäfves. Visserligen hade ingen kunnat bestrida bristerna iden nämde stadgan, men man ville, hette det, inhämta erfarenhet. --Man ville, med andra ord, under några år göra landets ungdom till föremål för sina experimenter. Talaren ville ej söka efter motiver, men han hade ej kunnat undgå att häri se ett bemödande att göra en åte gång till det gamla skolskicket möjlig. Man insåg nemligen, att den nya stadgan skulle förorsaka ett sådant trassel, att en återgång derigenom torde kunna åstadkommas. Den nya lagen bade tillkommit på ett alldeles egendomligt sätt, i det mot vanligheten vederbörande, som här voro biskoparne -och konsistorierna, ej blifvit hörda. Tal.beklagade detta