Och hvad nytta ha vi af komedier och komedianter? — Hvad nytta ha vi af visor och taflor, af marmorbilder och strängaspel, af det gödas föredömer, af det ondas straff, af vishetens lärdomar, af dårskapens gnedsprång, af det sköna gom tjusar oss, af det sublima som rör oss, af erfarenhetens varningar, af sällbetens anblick, af deltagandet för olyckan, af löjet öfver det narraktiga, af skämtet öfver det glada, af beundran för storheten, af föraktet för uselheten, af kärleken till fosterlandet, ja af kärleken till dygd, sanning, rättvisa, ära och mensklighet? Hvad nytta? säger du. Vi kunna hvarken äta dem, eller dricka dem, eller kläda oss med dem, eller handla och vandla med dem, eller gsäfva upp diken med dem, eller elda en brasa med dem, eller ladda kanoner med dem, eller göra pa piljotter utaf dem, ej heller göra någonting annat riktigt påtagligt och handgripligt nyttigt med dem. Och likväl älska vi äfven dessa känslor och dessa lärdomar, dem intet betsman kan väga, och likväl ha vi en vinning af dem, som inga siffror beräkna, och värma vårt hjerta vid dem så gom hvarken björk eller tall kunna värna det. Hvad nytta vi ha utaf dem? Nyttan att lefva, lida, glädjas och ilska dubbelt, emedan vi der ha framför oss andra, som Jefvat, lidit, glädits och älskat ikasom vi, och emedan denna anblick rycker o88 lös ifrån vår tråbga sjelfviskhet och för oss, med fantasiens och åskådningens makt, till menskligheten utom oss. Vill du nödvändigt hafva en nytta utaf teatern, så nöj dig med detta; men vill du blott hafva glädje deraf, såsom man glädes åt det goda och sköna, så sök den inom dig — ty den bor der.