skolman, kunde ståndet med full tillförsigt instämma i det af honom framstälda förslag, hvarföre talaren begärde proposition på hans reservation. r Henschen: Franska termer hade visserligen insmugit sig i svenskan, men dem kunde man nog lära ändå, utan att gå i en ohaturlig ordning vid språkundervisningen. Ty onaturligt vore det att genast öfvergå till ett språk, så olikt modersmålet som det franska. Detta språk hade dessutom en mängd finesser, som äfven gjorde det olämpligt för den första undervisningen. — Talaren klandrade derefter, att den nya stadgan bibehållit katechesutanläsningen, kallande det en okristlig id att vilja göra kristendomen till en utanlexa. Katekesen vore dess-utom skrifven på påFett språk, som barnen ej förstå, och vädjade tal, till. hvar och en, som har hjerta för religionen, om det kan vara lämpligt och nyttigt att den första religionsundervisnisningen sålunda bedrifves. Språk och berättelser ur Nya testamentet, hvari kristendomens grundsanningar. äro framstälda på ett för det enfaldigaste, barnförstånd begripligt sätt, borde sättas i stället. Tal. önskade att punkten måtte återremitteras, och kunde :ejinstsmma.i kyrkoherden Sondåns reservation. Långt ifrån att vilja inskränka liniernas antal, ville ban snarare ha dem ännu ytterligare utvidgade; emedan,barnen, efter lans förmemenande, ej öfveravsträngas af ämnenas antal, utan af öfverhopandet med lexor. Han hade sett exempel:på att flera språk utan olägenhet kunna läsas på en gång. pu Hr Frick förklarade sig instämma i br Sondens reservation. Hr Stenqvist ville, som en af majoriteten inom; utskottet, försvara dess åtgärd. Utskottet hade visserligen erkänt riktigheten af åtskilliga bland de mot den nya stadgan gjorda anmärkningar, men likväl ansett att erfarenheten borde rådfrågas, innan någon förändring tillstyrktes. Man har åberopat opinionen:bländ landets skollärare, som skulle Vara stämd emot den nya stadgan. Ja, man hade försökt att upparbeta en sådan, men tal; vågade påstå, att någon sådan opinion ej vunnit konsistens, och styrktes i denna sin tro deraf, att äfven af de talare, som nu uppträdde, alldeles: motsatta: åsigter uttalats. Det vore derföre skäl att samla erfarenhet, men denna kunde ej vinnas förr än författniogen någon tid fått operera. Man säger visserligen, att ungdomen derigenom blir ett experimentalfält, men, utom det att man aldrig kan helt och hållet undvika experimenterande, riskerade man härigenom ej särdeles mycket. Befinnes stadgan ej lämplig, lärer nog anmälan :detom komma att ske och någon modifikation kunde då -allid vidtagas. Ett förkastande af den nya stsdgan skulle dessutom innebära brist på grannlager Het mot förra ständer, på hvilkas begäran den tillkommit. Tal. begärde proposition på bifall till utskott: ts förslag: Hr Bager-beklagade att, genom utskottets dröjsmål, tillfälle till revision af stadgan redan under innevararide riksdag gått förloradt. Att såsom utskottet föreslagit under någa år experimentera med densarhma visade en beklaglig likgiltighet för den vigtiga frågan, i synnerhet som resultatet af ett sådant experiment. ej.. kunde bli:annat än det förutsedda. Talaren instämde fullkomligt i de af hr Sonden i hans reservation franistälda åsigter, men då han ansåg, att andra punkter. gifvas, som, lika mycket vore i behof af förändring, ville han, i enlighet med hr Wahlströms motion, föreslå att hela stadgan underkastades revision. — . Hr Rönblad hade af erfarna skolmän inhemtat, att endast ytterst goda .hufvuden kunna gå-i,land med de i den nya skolstadgan uppstälda fordringar. Han ansåg derföre ej skäl att afbida en.erfsrenhet, .som vore så tydligt gifven på förband, helst då utskottet sjelft erkänt riktigheten af. de gjorda anmärkningarne; Vid språkundervisningen borde: tyskan komma näst efter modersmålet, bland andra skäl äfven derföre, att. de, som tidigt-utgå-ur skolan, måtte få tillfälle att något grundligare inhemta åtminstone något språk. Hr, Kistner instämde med hr Lallerstedt utom hvad beträffade franskans företräde framför tyskan. Hen hade i ämnet talat -med många skollärare och ej träffat någon enda, som ej uttalat sin bedröfvelse öfver denna anordning i afseende på språkundervisningen. Talaren fanti utskottet klandervärdt derföre att det ejstillstyrkt hri Wahlströms motion om moralfilo-. sofienssåterupptagande bland-läroämnena i skolans högre klasser. Att-man i despotiskt styrda länder, der all tankeodling motarbetas, utestängt filosofien t ån läroverken, fann talaren naturligt, men att det aven kunnat ske i det fria Sverge, det föreföll honom nog eget. Detta ämne vore dock långt vigtigare än både grekiska och hebreiska. Det vore gifvet att :presterna, så länge de ba makten öfver skolan, ej skola vara benägna ett ämne, som stärker och odlar den fria tankan. Man tycker ej om forskning. Man vill. endast ha blind tro. Yrkade återremiss. Hr Schenström kunde för sin del bekräfta, att opinionen bland skollärarne vore allmänt emot den nya stadgan: En underdånig skrifvelse borde af ständerna aflåtas till: K: Maj:t med begäran om nedsättande af en komitå af skicklige skol: än; i och för stadgans reviderande, och punkten för detta ändamål återremitteras: H: Falhem yrkade äfven återremiss, fästande til lika uppmärkssmbeten på de ökade göromål, som lärarne i följd af den. nya stadgan skulle erhålla. Hr Lund sökte försvara utskottet, och. upprepsde ull en del samma skäl,som af hr Stenqvistförutanförts. Hvad beträffade den af en föregående talare gjorda anmärkning, att vederbörande ej blifvit hörds ionan: stadgan utfärdades, så hade detta visserligen sin riktighet, men de hade ej heller blifvit hörda, när den nya näringsförfattningen utgafr, och ingen hade då klagat deröfver. I afseende på ordnings följden mellan språken: vore det äfven talarens me nvivg, att tyskan borde komma före franskan; då man vid skolundervisningensborde göra. mera afseende på den stora mänvgdens behof än på blifvaode litteraiÖrers. Hr Lallerstedt. Ståndet kunde vara öfvertygadt att ingenting vinnes genom en återremiss. Frågabd blir.da ohjelpligen begrafven för denna riksdag. Det funnes flera punkter i den nya stadgan hvarom wmeningarne kunde vara delade. Men andra funnes, om hvilkas förkastlighet alla vore ense. Till dessa senare höade det pluggande med iutanlexor. ochden öfreransträngning som läseordningen med-sina många bildningslinier och sitt hopande af ämnen skulle föranleda. En talare hade visserligen sagt att han häri ej ;såge något skadligt, så att han till och med skulle vilja ba ännu flera linier, med åtföljande dispenser, men han besinnade ej att denna utsträckning af valfriheten utöfver det nödvändiga bebofvet gör undervisningen omöjlig. . Man tyckte att, det ej gjorde någonting om man väntade några år. men man förbisåge att en h I generations själsbildning kan derigenom taga skada. I afseende på yrkandet om katechesutaplåsningens borttagande, så instämde han helt och hållet i den talares åvigt som framstält det; men hemstälde, buruvidaddet vore troligt att man i detta fall skulle kunna vinna något för elementarskolorna, när alla bemödanden att få denna dödande utanläsningborttagen ur folkskolorna strandat. Tal. upptog derefter några af de anmärkvingar som blifvit gjorda mot franskans upptagande bland språkämnen näst efter modersmålet. Svårigheten att få lärsre, som kunna rätt prononcera det: Men de måste lära sig det. Svårigheten för lärjungarne: det blir svårare ju äldre man blir. Finesserna: just derigenom är det mer än något annat egnadt att uppöfva tankekraften, Olikheten med modersmålet :. men bäri ligger en .fördel, emedan barnet lättare lär ett alldeles främmande, än ett med dess modersmål beslägtsdt språk. Vill man ej börja med franskan, bör man taga eovgelskan istället, men ej tyskan. Tal. tillstyrkte slutligen ståndet att utan AN