Aftonbladet – 19 oktober 1857, sida 2

ver partierna, att man måste söka efter en medelväg o. s. v. Svenska Tidningen, isynnerhet för så vidt den representeras af den förnämsta bland, dess i tämligen olika riktningar gående pennor, tyckes ha ganska mycken smak för den rolen, när det faller sig så lägligt, att-hon kan undvika att positivt upp-) träda till försvar för de konservativa intressena. Hon vet, att det finnes en mycket talrik pu-1 blik, som icke har tillräckligt intresse förj offentliga angelägenheter, för att kunna med uppmärksamhet följa en längre disskussion öfver en fråga, och att det inför denna och: inför. en stor del af de stilla i landena, ger ett visst sken af öfverlägsenhet och moderation, när man i ett gynsamt ögonblick upp-Å dukar en dylik, ofta helt och hållet negativ och ofruktsam medelvägsvisdom. Svenska Tidningen förklarar, attireligionsfrihetsfrågan göra sig från båda sidor storal orimligheter gällande: Å ena sidan vill man örsoffning, å den audra hetsning; man omfattar på ömse håll satser, som icke för det lugnt pröfvande förståndet äro hållbara; man låter icke det sunda förnuftet höras, utan tankar nötas och tid spilles genom att vederlägga det oförnuftiga. Om nu den ena ytterligheten är att söka il det erkebiskopliga lägret och hos de grym-I maste bland de skånska. prostarne, eller raed I andra ord hos dem, som mena att ingenting alls bör göras, och att den religiösa toleransen snarare är för stor än för ringa, så läre ,)enligt Svenska Tidningens antydningar, den andra , vara. representerad genom Aftonbladet. Och hvarinbestår. . denna:ytterlighet,till hvilken vi hängifvit oss? — Jo deri, att-vi tilll antagande föroria det Kongl. Majts förslag, genom hvilketlaadsförvisningsstraffet för öppet uttalad religiös bekännelse samt konventikelplakatet skulle försvinna. Det är den åsigten, att detta förslag icke bör förkastas eller sönderslitas, som karakteriserar oss såsom anhängare af hetsningen, som gör 0:38 till partimän, hvilka förfäkta orimligheter. Ty den åsigt, man omfattar i fråga om det föreliggande förslaget, är naturligtvis hufvud-1 saken. Att vi mot ett par författare i Sv. Tidningen sökt upprätthålla ordalydelsen och syftningen af det i 16 S regeringsformen, gifna grundlagsbudet om samvetsfrihet, har endast skett af motvilja mot de sofisterier, medelst hvilka man velat frånkänna detta bud och hela den ifrågavarande paragrafen all betydelse och hänvisat densamma till den tomma fraseo!ogiens område; den polemiken står naturligtvis något på sidan om saken och har icke direkt någonting. att göra med frågans lösning, då-ingen förnekat att, det må med denna 8 förhålla sig huru som helst, en ny lagstiftning i ämnet behöfves, för att i verkligheten få den religiösa intoleransen undanröjd. Ser man närmare på den medelväg, som Svenska Tidningen antydningsvis synes vilja rekommendera, så finner man bland de förnuftiga hinder,, som staten borde uppställa mot affallen från statskyrkan, på samma gång den borttoge st:affen för affall, åtskilligt som låter ganska väl och som i sig sjelft är mycket förnuftigt, men som alls icke beror på eller står i något sammanhang med den toleranslagstiftning, som här är i fråga; t. ex. det yngre pr-sterskapets utbildning till folktalare, presterskapets befrielse. från kyrkokamrerskapet; införandet af ett annat löningssätt, det lägre presterskapets förhjelpande ur sin nedtryckta belägenhet o. s. v: Vi tro att alla, som ifra för den religiösa toleransen, med värma skola räcka banden till dessa reformer, så snart den allraringasteutsigt finnes att genomföra dem, hvaremot vi befara; att just de, som nu visa sig såsom religionsfrihetens fiender, och specielt det högvördiga ståndet, hädanefter såsom hittills: skola göra det skarpaste motstånd mot alla åtgärder i denna riktning, så vida icke efter religionstvångets upphäfvande de komma -till insigt derom, att det behöfves möra lif, anda och framåtskridande inom kyrkan. ; Då Svenska Tidningen talar om-behöfligheten af skärpta föreskrifter. mot proselytmakeri, så torde det vara tillåtet att erinra derom, att en lagstiftning, som skulle uppdraga gränsen mellan den fria och öppna bekännelsen af religiös öfvertygelse å ena sidan och ett proselytmakeri å den andra, verkligen hörer. till. omöjligheternas område. Det kongl. förslaget har uti sin 3 bestämdt angifvit och med straff belagt de slag af omvändelseförsök, hvilka kunna karakteriseras såsom proselytmakeri i ordets, onda och straffbara mening. Vi anse det icke möjligt att man, med någon utsigt att träffa det straffbara, utan att på samma gång kränka de första begreppen om samvetsfrihet och lemna spelrum åt inqvisition och förhatligt godtycke, skall kuöna uppställa någon annan lagbestämmelse i afseende på proselytmakeri. Svenska Tidningen må derföre ursäkta oss, om vi helt uppriktigt tillstå, att alla dylika sväfvande och obestämda förslag till jemkningar och modifikationer förefalla oss ytterst opraktiska, så vidt de icke just afse det praktiska syftemålet att sönderbryta frågan eller bringa densamma i samma ställning, hvari presteståndet med hjelp af några förslagna herrar på riddarhuset lyckats bringa frågan om qvinnans myndighet. Det ytterst moderata och med den största försigtighet affat-) tade kongl. förslaget utgör derföre den fana, kring hvilken i denna fråga alla de samla sig, hvilka äro den religiösa toleransens vänner och vi!ja att någonting nu skall komma till stånd. En annan författare i Svenska Tidningen, densamme som förut i en så oefterhärmligt grötmyndig ton förvisat 16 S regeringsformen till de der stomma frasernas och principernas, område, har ånyo uppdukat en lång, mycket karakteristisk artikel. Vi skola en annan dag beriktiga ett och annat af hvad som i nämde artikel beror på misstag och förvrängning. o—X--— -— Af statentekattete hetänkan de n:0 180,