Aftonbladet – 17 oktober 1857, sida 3

för att tillfredsställa dina befängdagriller. Du hade nu kusnat vara en bederlig karls husiru, om du varit ett lydigt och tacksamt barn. Gubben såg upp. Han mötte dottrens tårdränkta ögon. I hela Noras ansigte l:g eit uttryck af bitter smärta och med darrande röst sade hon: Pappa har rätt; fördomarne äro emot mig. Jaz kommer i dag bem utan arbete.n Det var gubben omöjligt att vidare säga ett enda ord af förebråelse, så mycken sorg låg det i Noras hela väsende; men lika omöjligt var det för honom att bifoga ett enda vänligt ord. Han böjie sig ned öfver sin skrifning och mumlade: Det var ju hvad jag förutspådde. Någon tid förgick. Den första veckan hade Nora bjelpt E-gströms enka; men det tog snart slut. Nora sökte då att få arbete för någon annan bokbindare; men öfverallt hvar hon infann sig, erhöll hon ett hånfullt afslag, och å ett ställe skrattade man åt, att hon, en Hicka, ville: befatta sig med bokbinderi. När bon 8sg att det var henne omöjligt att få någon sådan förtjenst, började hon försöka att få söronad för lärftsbodar;: men öfverallt fick hon det svaret; att; de:hadovflerasömmerskor än de beböfde: En öag-då-hon, tillintetgjörd af felslagna bemödandan, vandrade hem, tog Hon: åter vägen öfver kyrkogården och till modrens grf. Det var åter sounnår och foglarne qvittrade i träden, och vinden susade i: löfven; men Nora gaf ej akt derpå. Hon satte sig på grafven och stöddeshufvudet i haiden,under det hon med en rysning tänkte på huru betydligt fattigare de nu voro, sedan hon i två mårader varit utan arbete. Huru olycklig hon var, som icke egdenågon ihela verlden, hvilken ville räcka henne en hjelpsam och beskyddande hand... Ack! hon .egde icke en gång en vän att utgjuta sin klagan för; ty Henrik, den enda hon egt, var sedan sex månader bortrest med en häradshöfding på