Aftonbladet – 17 oktober 1857, sida 3

o RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER. Sedånde beryktade biribiklubbarne; som i flera år florerade vid Pelikansgränden och Kimstugugatan, genom vederbörande myndigheters verksamhet och ifriga bemödanden, småningom upphörde och med förlidet års höst helt och hållet utrotades, uppväxte småningöm i all tysthet och utan uppseende flera smärre klubbar, der killespel med höga insatser och ännu högre par6er bedrefvos till föga mindre skada och förderf än fordom spelen i de utrotade biribiklubbarne. De sålunda uppkomna spelklubbarne: tilltogo och förökades efter hand, vänner och väns vänner samlades och så kallade vaktmästare, gingo ut att draga kunder till svärdarne,. Icke allenast äldre och yngre arbetare, handtverkare och annat folk, hufvudsakligen af arbetsklassen, kommo sålunda tillsammans lördagsoch söndagsnätter, utan äfven den gifte daglönaren, glömmande sina plikter såsom make och fader, hastade att deltaga uti ett förment nöje, I hvars följder de snart fingo ängra, och offi nade förakt, då svälde hjertat af harm; och nu — till råga på allt detta, stod hon utan arbete och utan beskyddarinna. Nora gick öfver Katarina kyrkogård och stannade vid modrens graf. Hon lutade sig emot det enkla korset och gret — gret dessa bopplöshetens och modlösbetens tärar, som orättvisan framkallar. Sedan Nora en stund stått så öfverlemnad åt sina bittra känslor, blef det liksom litet ljusare inom henne, och hon framhviskade en tyst bön, hvarefter hon fortsatte vägen. hem... När hon trädde in till fadren, lyftade ban icke upp hufvudet för att, såsom fordom, helsa henne med ett ömt 1leende, eller en vänlig nick, utanlåtsade som han icke såg henne. z God dag, söta pappar, hviskade Nora, då hon stod bredvid honom, med en röst både mild och sorgsen. God dag, svarade fadren, utan att se på henne. Här har varit -bud ifrån Engströms enka, för att få din hjelp öfver begrafningen. Jag svarade att du skulle få komma och vara hos henne, till dess mannen blir jordad. Ja läng:e, om hon behagade. Men inte går det an. Hvem skell då sköta em pappa och bröderna, samt laga er -matv, invände Nora och såg ängaligt på fadren. Uppriktigt taladt, kära Nora, så hjelper jag mig hellre sjelf, än jag numera ser dig göra något för mig och gossarne., Pappa, 1cke har jag förtjent dettav, stammade Nora. Icke? Men jag tycker att:du förtjent detta och mycket meran, utropade fadren-med:hetta: Du är en vanartig dotter, som för dina vilda och galna infall beröfvat dig allt anseende af att vara en hederlig. flicka, och gjort dig till en via för hela trakten. :Detskulle icke förundra mig, om ditt vanrykte en dag beröfvar dig all niväg att få arbete och lemnar oss i en ännu värre fattigdom, än den vi förut dragits med. Du vet att hvad jag förtjenar icke ensamt förslår, och likväl sätter du allt på spel