Aftonbladet – 17 oktober 1857, sida 3

Nora, gamla Lotta har sett sig om i verlden. Hon har fått taga sig fram på egen band och kunde: nog kanske ha ett godt råd åt mamsell Nora också. Ack, ja, gif mig ett råd., sade Nora och torkade bort tårarne. Jag eger ingen som bryr sig om mig; allt sedan ... Mamsell ville lära sig bokbinderit. A jag bar nog hört all deras elakbet; men se, jag tyckte också att mamsell för fasligt illa änvänder den der-kunskapen, då hon icke arbetar och söker förtjenst genom hvad bon lärt. Jag har sökt arbete öfver allt, v alla större bokbindarverkstäder; men man har afvisat mig med förakt och spe.n . Nå nå, det var naturligt. Karlarne vilja kapa jåt sig allt och lemna oss intet; det är deras lag. Så. blir det ialla tider; men mamsell. skulle icke ha brytt sig om att gå till de der ulfvarne, utan börjat arbeta på egen band. Hon skulle, till börja med, ha gjort annotationsböcker, visitböcker och syaskar samt andra små kartonger, och så skulle hon ha lemnat dem åt mig och andra, som gå och sälja: På det viset hade hon fått en liten inkomst. Sedan skulle hon ha annonserat i Dagbladet, för se det är en rar tidning, att hon band böcker för billigt pris, och då, må tro, skulle nog herrarne, som vilja hafva för godt köp, ba infunnit sig med böcker, och på det viset hade hon gifvit alla grannarne lång näsa, moster Brita inberäknad. Gumman tystnade och Nora räckte he: ne handen. sTack, jungru Lotta, för rådet. Gud gifve jag egde et: par riksdaler, så skulle jag genast följa det. Hm, är det inte annat som fattas, så skulle jag nu kunna låna mamsell fyra rdr. Sanningen stt säga, hade jag nog förr kön mit fram med. rådet om jag då kunnat tillbjuda ett litet lån att börja handteringen med; men jag har icke haft så mycket pengar förut, utan det har varit ur hand och i mun. (Forts.)